admin

/admin

About admin

Denna skribent har ännu inte fyllt i någon information.
So far admin has created 2 blog entries.

NIO MIL PÅ SKIDOR!

I morgon bär det av mot Sälen för att på söndag skida de nio milen till Mora

Jag har inte åkt en meter skidor efter Engelbrektsloppet

Vill Du vara med och heja lite extra på mej får Du gärna ge ett bidrag till cancerforskningen

En av tre blir drabbade av just cancer….

Här kan Du ge Ditt bidrag

Nu gasar vi på!!!

 

DSC_1075

By |2019-02-15T23:00:52+01:00mars 6th, 2015|Okategoriserade|0 kommentarer

MIN MAMMA

Dagarna efter Engelbrektsloppet fylldes av allt annat än glädje…

Som jag skrev så var min mamma väldigt sjuk och har så varit en tid
Närmare bestämt exakt tre år och 1 månad
Cancer heter sjukdomen min mamma led av
Jag skriver LED AV
För det är definitivt ett lidande att drabbas av detta helvetiska monster
Detta monster åt av min fina mamma sakta men säkert och relativt okontrollerat
För cancer gör som den vill
Man vet aldrig var man har den
Även om min mamma och vi i familjen fick besked om att spridningen var stor
Så stor och utbredd att mamma aldrig skulle kunna bli frisk
Så är man aldrig förberedd på att någon som står en så nära bara kan försvinna
Det handlade med andra ord om att göra allt för att ge mamma så många år det bara gick
Man gjorde allt för att kontrollera detta monster och hämma dess tentakler….

Det gick upp och det gick ner
Det var en berg och dalbana utan dess like, där det gällde att hålla sig fast
Ordentligt!
Min mamma höll sig fast
Ordentligt!
Min mamma gjorde ALLT hon kunde för att trotsa detta monster
Min mamma LEVDE ALLA sjuka dagar
Inte för att förneka sin sjukdom, utan för att hon mådde bra av att göra det hon tyckte om
Många var de gånger jag frågade:
”Hur orkar Du mamma…”?
Svaret var alltid:
”Jag har inget val”
För valet var att lägga sig ner och ge upp…
Det fanns inte i mammas värld

Två månader innan mamma fick sin diagnos joggade vi en halvmara ihop på en träningsrunda en kylig novemberdag
Vi skrattade och pratade och hon sa:
”Åsa, Du borde testa att springa en ”Mara”!

Min mamma var kärnfrisk när hon blev sjuk
Hälsan själv skulle jag vilja påstå
Levt sunt, ätit vettigt och motionerat hela sitt liv
Men det är ingen garanti för att få vara frisk
Men som mamma sa sista tiden:
”Jag orkar i alla fall med att bli sjuk”
För så var det
Min mamma levde längre än medicinkunniga kunde tro, mycket tack vare hennes goda fysik
Mamma orkade
Mamma var stark
Mamma var envis
Lilla mamma vad Du kämpade
Mitt i allt detta elände höll min mamma ALLTID humöret uppe
Sällan var de dagar hon klagade
Jag minns inte någon sådan dag faktiskt
Det var enbart de sista månaderna, när cancern bestämde sig för att verkligen äta upp min mamma som jag hörde Dej säga nån gång att Du tyckte det allt var lite orättvist det här…
För det som händer är att kroppen till slut säger ifrån
Den orkar liksom inte med hur mycket cellgift som helst
Benmärgen slutar göra det den ska……
Då kunde Du ibland bemöda dej med att klaga på orättvisan
ALDRIG annars….

Min mamma var en marathon-mamma
Min mamma var fysiskt aktiv på ett icke tävlings-inriktat sätt
Min mamma älskade att röra på sig och var prestigelös så det räckte åt oss alla
Min mamma var en av de första damerna som gjorde EN SVENSK KLASSIKER när de på tidigt 80-tal lät kvinnor starta i Vasaloppet
Jag tyckte Du var så cool mamma!

Ofta viskade mamma i mitt öra:
”Åsa, jag tror att det möjligtvis varit lite lättare att bli sjuk om jag hade varit lite skruttig när jag fick det här beskedet”
För att från en dag gå på spinning innan jobbet och sedan ta en löprunda efter jobbet, till att inte kunna göra det alls från en dag till en annan…..
Nästa dag åka skidor en sväng eller gå på Din gympa….
Till att inte kunna göra det alls
Det är inte så lätt att bara förstå….
Förändring gnisslar
Den här värkte…

Jag var stolt över min mamma och hon var en oerhört stor förebild
Min mamma sa alltid vad hon tyckte
Rakt, öppet, ärligt och sunt!
Lyssnade, förstod och gav kloka råd
Vi var osams och sams
Skrattade och tokade oss
Vi hade olika åsikter, men respekterade ändå våra olikheter
Mamma var ett bra bollplank som inte alltid svarade på mina funderingar, men guidade mej så att jag till slut kom fram till ett svar som kom från mitt hjärta och inte hennes

Min mamma var en FIN VACKER KVINNA
En omtyckt och sprudlande positiv själ
Förstod nog först den dagen Du var borta hur många vänner Du hade…
Här står Du med min son Anton som Du var stolt mormor till
Ditt första barnbarn

 

DSC_0138

 

Jag är så tacksam att jag fick hjälpa Dig sista månaderna att få sluta Ditt liv på bästa sätt utifrån de förutsättningar Du hade
Att vara sjuksköterska åt sin egen mamma var många som avrådde mej från
Att göra om ett sovrum till sjukstuga, men ändå bevara hemtrevnad
Att släppa jobb och få fokusera på Dej var så fint
I mitt hjärta kändes det bara som en självklarhet
Att på heltid få vårda sin egen mor i hennes eget hem sista tiden har varit det tuffaste jag gjort någonsin i mitt liv
I mitt hjärta känns det nu så självklart och så rätt

Det här har påverkat mej
Det har fått mej att fundera på än det ena, än det andra
Det har fått mej att tänka till
Det har fått mej att hålla fast i det som gör mej stark och det som gjort att jag hanterat denna tuffa tid
Mamma påminde mej ofta om att komma ihåg att göra mina träningspass, för att hon visste att jag behövde det
Tack och lov att jag lyssnade på henne!
Mycket har jag prioriterat bort detta sista halvår, men inte min träning
Det var mamma noga med att se till
När mamma viskade fram att jag skulle köra Engelbrektsloppet tre dagar innan hon dog
Då ställde jag mej såklart på startlinjen och mamma följde med på sms-bevakning från sin säng

Älskade mamma
Du ville följa, Du ville peppa, Du ville LEVA
Du älskade livet och Du älskade vardagen
Du frågade sista dagarna om jag inte skulle köra Vasaloppet i år
Jag svarade att jag inte är så väl förberedd
Jag har bara 20 mil på snö mamma
Du tittade på mej och sa:
”Åsa, jag var inte förberedd på att få cancer…
Var inte rädd för att misslyckas Åsa.
Åk och njut och åk för oss, för Dej och mej. För att vi älskar det vita guldet”

På söndagen stod jag på startlinjen i Vasaloppet
Med min mamma runt armen i form av ett svart band…

Den 11 februari 2015 somnade min fina mamma in i sin egen säng
Med min pappa, min lilla-syster och mej runt sig
Vasaloppet körde jag, och när jag kom i mål i Mora så funderade jag på hur jag överhuvudtaget tog mej dit…
Och så ramlade jag ihop som ett korthus

Min mamma blev bara 65 år ung
Saknaden är enorm och tomheten är ändlös
Hur kan Du bara vara borta…?
Jag älskar dig till rymden och tillbaka mamma

Det är så här jag minns dej <3

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

By |2019-02-15T23:00:52+01:00mars 3rd, 2015|Okategoriserade|7 Comments

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

Meta