admin

/admin

About admin

Denna skribent har ännu inte fyllt i någon information.
So far admin has created 7 blog entries.

42 195 METER MARATHON I NORD-NORSKT VÄDER

Det hela började redan söndagen innan Stockholm Marathon då jag hade ett fart-pass på programmet
Istället för att ge mej i kast med det såg jag att föreningen som jag ”är uppväxt” i ordnade ett terränglopp
i helt obanad terräng växlat med lite knölig grusväg
Himmetaloppet 8,5 km 1 mil utanför Köping en solig söndag
Klart jag inte kunde låta bli att springa

 

DSC_0218


Ett charmigt bond-lopp som jag hoppas fler springer nästa år
Är det något jag är kär i, så är det kuperat,  obanat och studseli-studs liksom
Visserligen med en varningsklocka om att inte vricka till någon fotled veckan innan ”Maran”
Nu springer jag mestadels terräng och har lubbat mycket i fjällterräng sista sju åren, så jag känner mej
hyfsat trygg
Men allt kan ju hända
Så även på asfalt
Men det gick bra
Jag kom i mål på 37 minuter och som första dam och trea totalt
GLAD 🙂

 

IMG_0909

 

Sedan blev det fredag och jag började dagen med att besöka mammas grav
Pratade lite med henne och frågade hur man planerar ett asfalts-marathon
Mamma har ju sprungit en del marathon i sina dagar….
Saknar dej mer än mest mamma <3 <3 <3

Fick ett lugn i kroppen och sedan bar det av mot Stockholm i bil
Pasi och jag checkade in på Scandic Park och gav oss ut på en kvällsjogg ut mot Gärdet
Drog några stegringslopp och tyckte väl inte att jag hade grymt pigga ben
Men så brukar det ju vara kvällen innan
Nummerlappen hämtades ut snabbt för att sedan gå till hotellet och trycka på OFF
Är allergisk mot att hänga på mässor eller var i stora folksamlingar dagen innan tävling
Eller ännu värre, på tävlingsdagen
Vill helst vara för mej själv, ensamvarg som jag är

 

IMG_20150529_173831 kopia

 

Sedan blev det morron och jag vinkade av Pasi som skulle till Uppsala för att jobba
Hade alltså ingen som langade denna dag
Visst, det finns en uppsjö med vätskekontroller
Men när man som jag har en mage som är känslig (Ulcerös Colit) så vill man ha det man är van med
Det gick inte idag, och att träna tuffa pass med den sportdrycken som serverades har jag inte gjort speciellt mycket
Vitargo är jag van med och Maxim serverades!
Lätt oroad för hur det skulle arta sig under loppet så kände jag ändå ett LUGN i hela kroppen hela förmiddagen
Detta trots att jag inte hade någon hjälp efter banan
Gick en morron-prommis i Humlegården och kände bara plötsligt att kroppen var där
Lätt, pigg och sprättig

 

IMG_20150530_084128 2 kopia

 

Åt endast min glutenfria havregrynsgröt med laktosfri mjölk och äppelmos till frukost
Hann med ytterligare en miniportion gröt innan jag gick bort till starten
Joggade runt lite lätt i fållan innan jag gick o ställde mej längst fram i min startgrupp C
Var upp-seedad dit på min tid 2.19 på 30 km Lidingölopp i höstas
Frågade snabbt en farthållare med en ballong med tiden 3.15 på, vilken fart han tänkte gå ut i
Fick svaret 3.35 ca….
Okey tänkte jag och när starten gick kikade jag lite lätt var jag hade honom
Vi följdes åt ca 1 km innan jag kände att jag hade en helt annan fart i kroppen
Och som jag bestämt mej för, så gick jag enbart på min känsla och lät kroppen styra
Det kändes lätt och pulsen märkte jag inte av
Pulsen är jag för övrigt helt ointresserad av
Jag tränar aldrig med pulsklocka och har ingen aning om min maxpuls
Men jag känner när den slår fort o när den slår sakta o jag känner min kropp 🙂
Jag har fullt upp med den GPS-klockan jag har, att få fram tid och sträcka på displayen
Det är typ det jag bryr mej om
Så det rullade på och jag passerade 5 km på 21.42
Jahaja, planen var 22.30 eller 23, eftersom jag var orolig för att gå ut för hårt
Tanken hann åka igenom huvet, att det kanske gick lite fort….
Men, hann också tänka att ”jag kan ju inte springa och bromsa”
Så jag fortsatte och låg före tidsschemat hela tiden

Startade med en liten flaska vatten på ryggen och 2 Vitargo Gel
Drog i mej vattnet efter 6 km och drack sedan vatten i farten på alla kontroller upp till 14 km
Sedan gick jag över till sportdryck och bad till Nangijala att magen skulle stå ut
Tycker det är skönt att slippa fokusera på nåt annat än att just komma in i loppet i början
Så därför lite vatten i fickan
En kille som fanns runt mej stora delar av loppet tittar på mej när vi ger oss ut på Djurgården på andra varvet, och säger: ”Du ser stark ut tjejen”
Svarade snabbt: ”Ja, men gode god, hoppas det håller”!?
Kom in från Djurgården och möttes av en härlig publik på Strandvägen
TACK, för Djurgårds-sträckan var lite halvtrist
Väl inne i stan igen tog jag min första gel vid ca 27 km o fick en kick i skallen nästan direkt som sedan gick ut i benen
Farten höll i sej och jag passerade 30 km på 2.11 höga
JÖSSES tänkte jag, nu är det ju bara 12 km kvar

Regnet ÖSTE ner här och HELA loppet och det var nästan lite komiskt att springa på Västerbron när vinden sög i
Skoj med ett avbrott i allt det platta liksom
Kände liksom igen mej fast detta var MIN FÖRSTA ASFALTS-MARA NÅGONSIN
Det var som i nord-norska Finnmark 🙂
Det blir nog lite jobbigt om man bara tränar i solsken och när det är vindstilla
Då kan ju såna här dagar bli lite tuffa……
Jag kände mer igen vädret från där jag håller till emellanåt
Visst var det lite kyligt att springa i kort-kort, men krampen höll sig borta och jag led inte så vidare värst
Hade höga strumpor, så det var mest knäna som var kalla
Vid 36 km tog jag nästa gel och sprang om 3 tjejer och ett gäng killar på Odengatan
Det är vansinnigt skönt att springa om folk på slutet
Kickade verkligen till på mina gel och är inte beroende av vatten direkt efter heller

Sedan stod det då plötsligt 40 km och hann se 2.58 och nånting på klockan som visades på storskärm
Hann tänka att jag var och nosade UNDER 3.10 om jag tryckte på nu
Vilket jag gjorde
Eller det kändes nog mer som att jag tryckte på, men jag slet nog för att hålla den farten jag hade
Och i mål kom jag!

På tiden 3.08.22 och placering 50 bland damer 🙂
GLAD?
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA 🙂
Fick folie runt mej, tryckte i mej 2 korv o bröd o en öl och gick huttrandes och skallrandes tänder till hotellet
Väl där fick jag till slut till en selfie eftersom Pasi inte trillade in på hotellet förrän sent på kvällen från jobb

 

11393297_10153408629762059_7428701599585070332_o

 

Summa summarum då!?
Jag är tokigt nöjd och stolt
Placering 50 av damerna på Stockholm Marathon första gången jag springer och 32:a svensk dam
GLAD 🙂

Min energiplan fungerade klockrent!
Vatten, sportdryck och gel
Jag hade inga riktiga svackor nånstans under loppet
Är oerhört tacksam att kroppen håller för den träning jag bedriver
Att jag numera har förstånd att VILA när kroppen signalerar vila samt att lyssna på när kroppen signalerar att den har ont, om den har ont

TACK till min älskling Pasi som lägger upp mina program
TACK TACK TACK <3
Stort tack även till Fredrik Zillén som gav mig de rätta nycklarna till att utveckla min teknik, vilken jag fortsatt jobbar med,
Sveriges bästa löpteknik-coach utan tvekan!
TACK till Er som hejade på mej efter banan
Direkt efter mål kom en kille fram, som legat runt mej stora delar av loppet, men som jag sprang ifrån på slutet, fram och sa:
”Härligt jämt tempo du höll tjejen, Du gör under 3 timmar om du lubbar Berlin…”
Ja, det är väl målet
Men inte i Berlin….
Fast nu befinner jag mej på Rhodos
Tidigt i söndags morse boardade  jag och Pasi ett plan som styrde dit
Vi har det mer än okey 🙂

By |2019-02-15T23:00:52+02:00juni 1st, 2015|Okategoriserade|0 kommentarer

70 GRADER NORD

Dagen efter Vasaloppet åkte jag hit
Till Hammerfest
Känslan när jag landade var ungefär som när jag kom i mål i Mora
”Hur kom jag hit”?
Var så sliten efter loppet att jag knappt minns den 8 timmar långa resan upp till 70 grader nord
Vasaloppet satte sej ordentligt i hela kroppen
Måndag och tisdag var det totalvila som gällde
På onsdagen körde jag ett löppass med efterföljande simning, enbart för att få igång kroppen
Men när helgen kom signalerade kroppen att den var lite mer redo
Så jag gav mej ut på ett lite längre pass och log hela tiden
Omgivningen gör mej glad och ger mej en enorm inspiration

 

 

10457872_10153212288572059_6182356375185104213_n

 

 

Inspiration till att träna, men lika mycket till att leva
Här känner man att man lever
Det är långt ovan trädgränsen
Det är KARGT!
Det BLÅSER!
Det är SPEKTAKULÄRT!
Det är ett stort ISHAV åt ena håll
Det är bara FJÄLL åt andra hållet
Det är EN väg hit
När den tar slut får man vända och åka tillbaka 8 mil för att komma till första stora trevägs-korsning
Det är charmigt!
Aldrig någonsin har jag hört någon av ortsbefolkningen klaga på vädret här uppe
Dom vet var dom bor
Flygplatsen kan lika ofta vara stängd på grund av vädret, som den kan vara öppen
Ni som varit här vet vad jag menar
Ni som inte, vet inte vad jag menar förrän Ni varit här

Hemma där jag kommer från klagas det ofta på att det är så grått
Eller på att det blåser
Eller på att det är så kallt
Eller att solen aldrig skiner
Eller att det regnar
Eller att det är så halt
Vill bara meddela att det BLÅSER inte i mellan-Sverige!
Det är möjligtvis lite vind
Dessutom har vi träd som skyddar
Här finns inte ett träd så långt ögat når
Här är man glad om solen skiner galet högt på himlen två timmar
För sedan kan det vara storm tre dagar
Här går man inte ut utan broddar från oktober till maj

 

 

DSC_0090

 

 

Träningen har nu rullat igång ordentligt igen och häromdagen var jag ute på ett tröskelpass i löpardojorna
Det blåste bara 12m/s när jag gav mej ut
Plötsligt kom snön och vinden ökade på
Från en minut till en annan såg jag inte handen framför mej och mot min vilja tog jag mej raskt till ett löpband för att där få avverka mina trösklar
Sånt kan ske, även om det är YTTERST sällan jag ställer mej inomhus
Men det svårt när man inte ser….
Det är skönt att under två veckor strunta i kilometertider, fart och teknik
Att bara fokusera på att bli förbaskat TRÖTT!
Häruppe bygger jag min råstyrka och pressar på tills kroppen säger stopp i motvind, emellanåt i tjock snö och i backar som är flera kilometer med en lutning på 10%
Jag lovar att man blir stark i både kropp och knopp
Det jag tränar här, är det jag inte kan träna hemma
Det kallas att utnyttja naturen

Idag var det solförmörkelse
Jag hade turen att vara på rätt ställe, för här blev det minsann lite mörkt
Att få se detta genom en lins jag fick låna av en arbetskamrat var riktigt häftigt
Månen gled liksom bara förbi solen och så blev det mörkt en stund
För att sedan skina upp igen

 

 

DSC_0102

 

 

Hemma har jag förstått att våren kommit
Rätta mej om jag har fel 🙂
Här har den som Ni nu säkert förstått INTE riktigt kommit än
Uteserveringen har INTE öppnat!

 

11082655_10153219778357059_6575441702850244531_n

 

 

Däremot har man monterat upp solstolarna på Playa del Hammerfest!
Riktigt innovativt
FÄRGGLADA!
PRAKTISKT VINDSKYDDADE!
SNURR-BARA!
Har aldrig sett nåt liknande 🙂

 

DSC_0067

 

 

Jag har testat dom och kan garantera att det är som att åka virvelvinden på Gröna Lund!
Coolt är väl bara förnamnet
När man slår sig ner i denna är utsikten magnifik

 

 

DSC_0057

 

 

Nästan två veckor har gått sedan jag kom hit
Det har varit intensivt jobbande på en härlig arbetsplats där man alltid får ett varmt mottagande
Härliga kollegor och en fin stämning
Jag trivs som fisken i vattnet här
Att sedan kunna kombinera detta med att få träna i oerhört tuff terräng ser jag som ett privilegium utan dess like
Att få byta perspektiv och leva lite obekvämt kan jag varmt rekommendera
Många gånger så är det så bekvämt, enkelt och smidigt när allt är som det alltid har varit
Så ter sig dock inte livet i sig själv alla dagar
Utnyttja varje dag till att göra något Du inte brukar
Förändring är utveckling <3

 

 

 

By |2019-02-15T23:00:52+02:00mars 20th, 2015|Okategoriserade|0 kommentarer

FRÅN SÄLEN TILL MORA!

Tidigt lördag morgon, dagen innan Vasaloppet rullade vi upp till Sälen
Strax innan lunch anlände vi denna metropol
Det var fjärde gången jag körde Vasaloppet
Ni som varit där vet att det är som en myrstack!
ETT gigantiskt tält där ALLA befinner sej!
Tack och lov inte samtidigt
Gjorde mitt namnbyte på den startplats jag köpt mej
Gick oerhört smidigt och vips så hade jag fått både nummerlapp, chip och mina toppvallade skidor
Min valla-kille jobbade i tältet denna helg, så skidorna fick jag på plats

Efter att ha checkat in i lägenheten jag lyckades hitta och hyra i sista sekunden, bar det av ut på startrakan en superkort sväng på mina MAADSHUS
Som vanligt var jag inte orolig, men som vanligt när det gäller detta söker jag mest bara bekräftelse på mina tankar
Skidorna var super!

 

1503592_10153190253582059_4263757629982479992_n

 

 

Kvällen gick rätt fort och plötsligt var det sängdags och plötsligt ringde klockan
Det var dags att gå upp
Så tidigt så jag inte ens vill skriva när
Det bar iväg till starten och ställde mej i kön till startled 4, med endast EN före i kön 🙂
Sedan var det dags att få ner gröt x 2
Att äta frukost oerhört tidigt är för mej inte helt lätt
Det måste ju ner, men det tar alltid emot när klockan inte har passerat 06.00

Valde att sedan gå in med skidorna själv för att få dom där jag vill ha dom
Denna gång blev det längst fram i spår 10 från älven sett
Det visade sig vara super eftersom man dragit spåren vid sidan om tjärnen
Där var det nämligen swimmingpool!!!
I alla fall tyckte jag nog att det rullade på rätt okey upp för backen
Blev aldrig ståendes någon längre stund, vilket absolut kan hända
Där handlar det mer om tur
Men trångt är det, och alla vill fram och upp
Först i slutet på startbacken kände jag att skidorna verkligen var kanon
Bra fäste, vilket jag alltid prioriterar, då jag är benåkare
Glidet var även det bra, men växlade väldigt under de nio milen
Troligen på grund av att man möttes av allt från vatten-planing, snöfria partier samt obefintliga spår i sorbet-liknande socker!
FANTASTISKT!
I Smågan blev det några klunkar vatten, eftersom jag visste att jag skulle få langning med min sportdryck i Mångsbodarna
Planen var att supporten skulle stå INNAN kontrollen, men jag såg ingen
Tog för säkerhets skull sportdryck i kontrollen och tänkte snabbt att han står säkert efter…
Ingen suppport där heller
HELVETE!
Ca 13 km till nästa kontroll!!!
På ett sånt här långt lopp gäller det att få vätska helt enligt sin plan eller oftare
Efter loppet fick jag veta att supporten fastnat i trafiken
Sånt händer
Tyckte ändå att det flöt på rätt fint ända tills jag började närma mej Risberg
Strax innan kom första kramp-känningen i båda triceps
Där får man för att enbart lyckats få till 20 mil på snö och NOLL stakträning i år
Bet ihop och fokuserade på min Vitargo som jag bad till Nangijala att min langning stod med i Risberg

Strax innan jag gled in i Risberg ser jag ORANGE byxor och GRÖN jacka
YES!
Fick flaskan och tryckte nästan i mej 750 ml Vitargo Elektrlyte Pure Pink på stört
Var törstig vilket inte är positivt på något sätt
Jag låg efter vätske-mässigt redan här
Triceps gav med sej till och från, men ville ändå signalera att de kämpade
Det var ibland obefintliga spår
Det var sörja och vattepölar titt som tätt
Det är oerhört slitsamt att köra 9 mil skidor i ett sådant före
Redan innan Evertsberg kom en för mej obekant tanke in och hälsade på i skallen
Kanske.Kliva.Av.Kanske!?
What!!!???
Personligen är jag ovan med detta
Försökte fokusera, när en gammal tävlingscyklist vid namn Claes Rehn glider upp vid sidan av mej och säger glatt:
”Hej Åsa”!
Svarar kort och säkerligen rätt dämpat ”Hej…”
Han fortsätter: Hur går det?
Då ser jag ju vem det är och ursäktar mej och säger att jag sliter..
Sen försvann han!
Sen körde jag plötsligt om han igen
Sen såg jag han aldrig mer….

Hann tänka en tanke att jag till och med skulle be min support stå vid varje kontroll ifall jag skulle bryta och då slippa åka buss…!
Den tanken jobbade jag bort och den blev aldrig till handling
Helt galet, men så var det
I Evertsberg fick jag ytterligare en hel flaska Vitargo och fyllde även på med vatten och några tuggor Vasaloppsbulle
Min support frågade även hur det gick och jag orkade bara svara att jag sliter…..
Åkte vidare och kände hur armarna knöt sig
Några kilometer efter Evertsberg tryckte jag även i mej en Enervit liquid för att boosta lite
Tankar om att ta allt jag kom åt i form av flytande snabb energi kom in och stannade där
Började bli rädd för vad magen skulle säga
Det är nämligen därför jag alltid vill ha min egen sportdryck och mina egna gel
I detta lopp hade jag inget val
Det folk räckte ut i flytande form tog jag och svalde
Detta resulterade såklart i kramp i magen
Ibland så att jag låstes fast i 90 grader och fick pressa mej upp för att kunna staka vidare framåt
Sen drogs  jag ihop igen och så upp…..
Kramp i magmuskler OCH magsäck känns
Men inget jag skyller på, vilket är viktigt

 

DSC_0011

 

Innan Oxberg fick jag en flaska vatten langad
TACK!
Även den gick ner och efter det en gel som jag hade med mej själv
Tyckte aldrig att jag fick någon som helst kick av varken sportdryck, gel eller liquid
Kroppen kändes bara tom!
Fruktansvärt tom
Jag fick slita ordentligt
Jag fick jobba med mej själv mentalt
Efter Evertsberg fick jag ytterligare 2 langningar av Pasi
Dessa Vitargo-flaskor svepte jag som om jag varit i öknen en månad!
Ytterligare Enervit liquids och även några tuggor bullar höll mej på skidorna stakandes och diagonalandes framåt
Jag slet som jag vet inte vad!
Dock så försvann tankarna om att kliva av strax innan Hökberg
Dom hade inget i huvet och göra och därför plockades dom bort
Även fast de självklart försökte nå ringklockan på min dörr
Fokuserade sista milen på varför jag körde detta lopp
Påminde mej själv om att jag faktiskt inte gjorde det enbart för min egen skull
Påminde mej om att jag har ett DJÄVULSKT pannben
Påminde mej själv att det här är INTE smärta Åsa
Smärta är nåt helt annat
Fram, tryck, spark!
Fram, tryck, spark!
Det är sådana här dagar det är ljuvligt att vara envis 🙂
Plötsligt stod det 5 km till Mora och en stund senare var jag helt plötsligt på mål-rakan

 

13328va15 2015-03-08 14-48-06

 

Det enda jag tänkte var:
”Hur.Kom.Jag.Hit.?”
Ramlade fullständigt ihop när jag passerade mållinjen
Någon sa Grattis, du klarade medaljtiden och hängde medaljen runt halsen
Otroligt att jag kom i mål på 6.47 i det föret med bara 20 mil skidor
Förra året och året innan det gick mer än en halvtimme fortare
Men då var jag också mentalt i ett helt annat tillstånd
Det har nog aldrig hänt att jag kört 7 mil skidor på en ”tom kropp”
Ni som följt mej, vet att jag startade relativt tom mentalt efter det jag gått igenom sista månaderna
Men i mål kom jag 🙂

 

11019211_10153193929572059_4902151124405510898_n

 

Jag tackar min löpkondition, mitt pannben och support för allt
Jag har flyttat gränserna rejält kan jag säga
Tack till min vallare! Patrik
Det blev totalvila 2 dagar och igår onsdag joggade jag 11 km lugnt och simmade ett lätt pass
Tack och lov kände jag igen min kropp igen <3

 

By |2019-02-15T23:00:52+02:00mars 12th, 2015|Okategoriserade|0 kommentarer

NIO MIL PÅ SKIDOR!

I morgon bär det av mot Sälen för att på söndag skida de nio milen till Mora

Jag har inte åkt en meter skidor efter Engelbrektsloppet

Vill Du vara med och heja lite extra på mej får Du gärna ge ett bidrag till cancerforskningen

En av tre blir drabbade av just cancer….

Här kan Du ge Ditt bidrag

Nu gasar vi på!!!

 

DSC_1075

By |2019-02-15T23:00:52+02:00mars 6th, 2015|Okategoriserade|0 kommentarer

MIN MAMMA

Dagarna efter Engelbrektsloppet fylldes av allt annat än glädje…

Som jag skrev så var min mamma väldigt sjuk och har så varit en tid
Närmare bestämt exakt tre år och 1 månad
Cancer heter sjukdomen min mamma led av
Jag skriver LED AV
För det är definitivt ett lidande att drabbas av detta helvetiska monster
Detta monster åt av min fina mamma sakta men säkert och relativt okontrollerat
För cancer gör som den vill
Man vet aldrig var man har den
Även om min mamma och vi i familjen fick besked om att spridningen var stor
Så stor och utbredd att mamma aldrig skulle kunna bli frisk
Så är man aldrig förberedd på att någon som står en så nära bara kan försvinna
Det handlade med andra ord om att göra allt för att ge mamma så många år det bara gick
Man gjorde allt för att kontrollera detta monster och hämma dess tentakler….

Det gick upp och det gick ner
Det var en berg och dalbana utan dess like, där det gällde att hålla sig fast
Ordentligt!
Min mamma höll sig fast
Ordentligt!
Min mamma gjorde ALLT hon kunde för att trotsa detta monster
Min mamma LEVDE ALLA sjuka dagar
Inte för att förneka sin sjukdom, utan för att hon mådde bra av att göra det hon tyckte om
Många var de gånger jag frågade:
”Hur orkar Du mamma…”?
Svaret var alltid:
”Jag har inget val”
För valet var att lägga sig ner och ge upp…
Det fanns inte i mammas värld

Två månader innan mamma fick sin diagnos joggade vi en halvmara ihop på en träningsrunda en kylig novemberdag
Vi skrattade och pratade och hon sa:
”Åsa, Du borde testa att springa en ”Mara”!

Min mamma var kärnfrisk när hon blev sjuk
Hälsan själv skulle jag vilja påstå
Levt sunt, ätit vettigt och motionerat hela sitt liv
Men det är ingen garanti för att få vara frisk
Men som mamma sa sista tiden:
”Jag orkar i alla fall med att bli sjuk”
För så var det
Min mamma levde längre än medicinkunniga kunde tro, mycket tack vare hennes goda fysik
Mamma orkade
Mamma var stark
Mamma var envis
Lilla mamma vad Du kämpade
Mitt i allt detta elände höll min mamma ALLTID humöret uppe
Sällan var de dagar hon klagade
Jag minns inte någon sådan dag faktiskt
Det var enbart de sista månaderna, när cancern bestämde sig för att verkligen äta upp min mamma som jag hörde Dej säga nån gång att Du tyckte det allt var lite orättvist det här…
För det som händer är att kroppen till slut säger ifrån
Den orkar liksom inte med hur mycket cellgift som helst
Benmärgen slutar göra det den ska……
Då kunde Du ibland bemöda dej med att klaga på orättvisan
ALDRIG annars….

Min mamma var en marathon-mamma
Min mamma var fysiskt aktiv på ett icke tävlings-inriktat sätt
Min mamma älskade att röra på sig och var prestigelös så det räckte åt oss alla
Min mamma var en av de första damerna som gjorde EN SVENSK KLASSIKER när de på tidigt 80-tal lät kvinnor starta i Vasaloppet
Jag tyckte Du var så cool mamma!

Ofta viskade mamma i mitt öra:
”Åsa, jag tror att det möjligtvis varit lite lättare att bli sjuk om jag hade varit lite skruttig när jag fick det här beskedet”
För att från en dag gå på spinning innan jobbet och sedan ta en löprunda efter jobbet, till att inte kunna göra det alls från en dag till en annan…..
Nästa dag åka skidor en sväng eller gå på Din gympa….
Till att inte kunna göra det alls
Det är inte så lätt att bara förstå….
Förändring gnisslar
Den här värkte…

Jag var stolt över min mamma och hon var en oerhört stor förebild
Min mamma sa alltid vad hon tyckte
Rakt, öppet, ärligt och sunt!
Lyssnade, förstod och gav kloka råd
Vi var osams och sams
Skrattade och tokade oss
Vi hade olika åsikter, men respekterade ändå våra olikheter
Mamma var ett bra bollplank som inte alltid svarade på mina funderingar, men guidade mej så att jag till slut kom fram till ett svar som kom från mitt hjärta och inte hennes

Min mamma var en FIN VACKER KVINNA
En omtyckt och sprudlande positiv själ
Förstod nog först den dagen Du var borta hur många vänner Du hade…
Här står Du med min son Anton som Du var stolt mormor till
Ditt första barnbarn

 

DSC_0138

 

Jag är så tacksam att jag fick hjälpa Dig sista månaderna att få sluta Ditt liv på bästa sätt utifrån de förutsättningar Du hade
Att vara sjuksköterska åt sin egen mamma var många som avrådde mej från
Att göra om ett sovrum till sjukstuga, men ändå bevara hemtrevnad
Att släppa jobb och få fokusera på Dej var så fint
I mitt hjärta kändes det bara som en självklarhet
Att på heltid få vårda sin egen mor i hennes eget hem sista tiden har varit det tuffaste jag gjort någonsin i mitt liv
I mitt hjärta känns det nu så självklart och så rätt

Det här har påverkat mej
Det har fått mej att fundera på än det ena, än det andra
Det har fått mej att tänka till
Det har fått mej att hålla fast i det som gör mej stark och det som gjort att jag hanterat denna tuffa tid
Mamma påminde mej ofta om att komma ihåg att göra mina träningspass, för att hon visste att jag behövde det
Tack och lov att jag lyssnade på henne!
Mycket har jag prioriterat bort detta sista halvår, men inte min träning
Det var mamma noga med att se till
När mamma viskade fram att jag skulle köra Engelbrektsloppet tre dagar innan hon dog
Då ställde jag mej såklart på startlinjen och mamma följde med på sms-bevakning från sin säng

Älskade mamma
Du ville följa, Du ville peppa, Du ville LEVA
Du älskade livet och Du älskade vardagen
Du frågade sista dagarna om jag inte skulle köra Vasaloppet i år
Jag svarade att jag inte är så väl förberedd
Jag har bara 20 mil på snö mamma
Du tittade på mej och sa:
”Åsa, jag var inte förberedd på att få cancer…
Var inte rädd för att misslyckas Åsa.
Åk och njut och åk för oss, för Dej och mej. För att vi älskar det vita guldet”

På söndagen stod jag på startlinjen i Vasaloppet
Med min mamma runt armen i form av ett svart band…

Den 11 februari 2015 somnade min fina mamma in i sin egen säng
Med min pappa, min lilla-syster och mej runt sig
Vasaloppet körde jag, och när jag kom i mål i Mora så funderade jag på hur jag överhuvudtaget tog mej dit…
Och så ramlade jag ihop som ett korthus

Min mamma blev bara 65 år ung
Saknaden är enorm och tomheten är ändlös
Hur kan Du bara vara borta…?
Jag älskar dig till rymden och tillbaka mamma

Det är så här jag minns dej <3

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

By |2019-02-15T23:00:52+02:00mars 3rd, 2015|Okategoriserade|7 Comments

ENGELBREKTSLOPPET

Detta inlägg skrevs i måndags…
Har bara inte orkat publicera det
Mycket har nämligen hänt denna vecka
Mer om det senare…..

Jösses vad länge sedan det var något skrevs här!
Ibland är det både tidsbrist och prioriteringar som gör att skrivandet kommer långt ner på listan

I söndags gick Engelbrektsloppet 60 km klassisk stil av stapeln
Någon startplats hade jag inte, men lyckades i fredags köpa mej en plats i tävlingsklassen och blev seedad att starta i led 1
Tävlingsskidorna fraktades till min goda vän som alltid vallar när jag ska ”tävla”
Egentligen har planen varit att köra under hela sena 2014
Men med den väldigt varierande snömängd vi haft här i Västmanland så har jag enbart lyckats skrapa ihop 15 mil skidor på snö och kanske 10 mil på asfalt tidigt i höstas
Dessutom befinner vi oss i min familj i en oerhört tuff situation med min mamma som är väldigt sjuk
Det gjorde mej osäker på om jag överhuvudtaget ville och skulle kunna köra
Nu kan jag ju åka skidor och min ”motor” fungerar ypperligt när jag löptränar så……
Sent i lördags kväll när mamma kramade min hand, tog kraft och orkade viska fram:

”Jag vill att Du kör Åsa…..”

Då kör man
Då bestämde jag mej för att mobilisera de krafter jag hade, litade på min löpkondition samt fokuserade på att jag älskar och KAN åka skidor
Sedan växte väl hornen ut så smått också
Tidigt söndag morgon begav jag mej mot Norberg
Jag svalde 2 portioner gröt i bilen tillsammans med 2 koppar kaffe
Var på plats tidigt och placerade ut skidorna nånstans i mitten av led 1
Mina MAADSHUS REDLINE
Toppvallade
BÄST!!!

 

 

1526496_10153123484962059_4847824020137071004_n

 

 

Testade skidorna någon kilometer för att känna att det inte var helt åt skogen med vallningen
Dock var jag inte direkt orolig för att så skulle vara
Min valla-kille har ALDRIG misslyckats med mina skidor!
Dom kändes kanon och så även HELA LOPPET
Även om glidet växlade lite under loppets gång
Det viktigaste är ändå att ha fäste på en sådan här bana
I startfållan säger plötsligt killen bredvid mej
”Det är väl Köping här bredvid va?”
Per tävlandes för Hägersta fick jag nu ett ansikte på och som är en RIKTIGT duktig skidåkare
Även om han just denna dag inte hade en toppdag enligt honom själv
Men före mej i mål var han i alla fall

 

 

IMG_0772

 

 

Innan loppet hade jag klart och tydligt och för ovanlighetens skull gett klara besked till min support att jag enbart ville köra igenom loppet utan support
Förutom lite langning av Vitargo Electrolyte Pure Pink, ifall jag missade fånga muggen i vätskekontrollerna
Klargjorde att jag inte ville veta varken placering eller få några tider
Om det inte var nåt helt outstanding som höll på att hända….
Starten smällde av och jag hittade snabbt en rytm och ett tempo som kändes behagligt att ligga i för att känna på kroppen
Kände mej väldigt bekväm i alla långa och korta, branta och lite mer flacka backar uppför
Njöt faktiskt av att få utnyttja min klassiska skidåkning
Vill nog påstå att diagonal-åkning är min grej, vilket gick utmärkt i de långa sega backar som dök upp titt och tätt
De första två vätskekontrollerna valde jag enbart vatten, eftersom jag vet att när jag väl börjat med sportdryck, så är det den vätskan som gäller ända till mål
Efter 26 km hör jag en röst som skriker ”Bra tjejen, du är 5:e dam”
Nu i efterhand vet jag att det var Senad och hans flickvän Åsa
TACK till Er 🙂
Tänkte snabbt att det måste vara nån annan tjej runt mej här som kör Engelbrektshalvan, dom ropade till
Fast vid 28 km står nån och hoppar i snön och vrålar:
”ÅSA, DET GÅR JÄTTEBRA, DU ÄR  FEMTE TJEJ!!!”
Fick tårar i ögonen och tänkte på min mamma där hemma i sin säng
Kämpade för att inte låta det komma ut och försökte hålla fokus

Luskade snabbt ut att det då alltså var 32 km kvar
Det är långt om man blir trött på denna bana
Dock hade jag där och då full kontroll på kroppen, och visste att jag lätt kunde växla upp lite när jag passerat 30 km
Kände mig vansinnigt fräsch!
Efter ytterligare ca 10 km stod en för mej okänd kille och skrek ”Dra på nu, Du är snart ifatt 4:e platsen”
Sedan dök en man upp igen och vrålade att jag  tagit in ordentligt på hon som låg fyra
Mycket riktigt så stämde det
Väl ute ur en skarp högersväng såg jag ryggen på 4:e dam
En lång seg backe började och jag kände att jag kunde sträcka ut ordentligt och växla upp farten ytterligare
Passerade 4:dam och insåg att det går riktigt bra det här
Kroppen svarade positivt på allt jag testade, vilket gjorde att jag kunde hålla tempot och bara mosa på uppför som nerför samt på platten
Fick i mig vätska på alla kontroller och höll mej på benen i alla de branta utförslöpor som ibland var lite knixiga

Efter 43 km började höger triceps meddela att den faktiskt bara hade använts 15 mil med stavar
Blev lätt oroad och kände att den gärna ville småkrampa lite
Dock släppte det efter rikliga, täta påfyllningar av Vitargo
Tack för det!
Efter att passerat och dragit ifrån 4:e dam fanns bara ETT mantra i skallen
Håll denna fart!
Tryck på, tryck på, tryck på….
Försökte krypa ihop och vila i utförslöporna, vilket inte var helt enkelt
Många gånger var det mycket folk, vurpor och även alltid ospårat
Då får man fokusera på att hålla sej på benen, vilket inte alltid är direkt avslappnande
I alla fall så dök äntligen skylten 5 km kvar till mål upp
Fick sportdryck en sista gång och fokuserade så mycket det bara gick på att hålla fart och trycka på
Klarade mej hela loppet på vatten och sportdryck
Kände aldrig att jag behövde varken gel eller annan fast föda
Tankarna for genom skallen på om det verkligen kunde stämma med placeringarna!?
Dom kan ju ha missat någon….
Men väl på upploppet hör jag speakern ropa och här 4:e dam i mål
Åsa Bäck från Himmeta IF i mål på 3.54
GALET!

 

 

IMG_0778

 

 

Tänkte för mej själv, ”Vad i helvete händer”!?
Passerade mållinjen och hann bara stanna till innan en mikrofon trycktes upp i ansiktet
P4 Västmanland ville göra en intervju
Bästa dam i Västmanland, segrare i D40 och en 4:e plats i damklassen!
HERRE-JÖSSES!
Oerhört glad efter mål och ett kvitto på att den tuffa träningen jag bedriver ger resultat
Jag känner min kropp till 200% och tränar ALDRIG med pulsklocka
Fokuserar inte så väldigt ofta på hur det ser ut tekniskt det jag gör
Många gånger tror jag många fokuserar så mycket på tekniska prylar samt på att det ska vara tekniskt rätt, så fokuseringen på att ta i rinner ut på annat…….

På andra varvet så varvade jag en hel del skidåkare i motionsklassen
En ELOGE till Er som verkligen höll till höger i spåren!!!
Riktigt proffsigt
Det var ytterst sällan jag blev tvungen att byta spår för att åka förbi någon
Vill även rikta ett stort TACK till arrangörerna och till min valla-kille!
Vilken tävling!
Vilka spår!
Vilken dag!
Det var 3:e gången jag körde Engelbrektsloppet och jag kommer definitivt tillbaka
Tack till lilla-syster som var hos vår sjuka mamma denna dag, så jag kunde köra som vår lilla mamma ville
Det var sedan skönt att återigen få komma hem och hålla mamma i handen…..
TACK!

 

 

10257083_10153124028512059_4021696137747655331_n

By |2019-02-15T23:00:52+02:00februari 13th, 2015|Okategoriserade|1 kommentar