ACCESS REHAB = SUCCESS REHAB

I det senaste blogginlägget skrev jag om några punkter som trilskades i höger stjärthalva
Dom ville inte riktigt släppa taget där i september
Inte alls faktiskt
De sista löptävlingarna denna säsong blev därför inte alls som jag hade tänkt mej
Så hur hade jag tänkt mej då?
Jo, att göra en bra halvmara i Stockholm bra mycket under 1.30
Det gick inte alls
På det loppet hade jag både ont i rumpan, samt att magen rasade 2 gånger
Men i mål kom jag
Inte speciellt lycklig inombords

 

FB_IMG_1442072479742

 

Det andra var att springa Lidingöloppet under 2.15!
Det gick inte
Inte alls faktiskt!
Det blev hela 2.23 på Lidingöloppet 30 km, vilket var en stor besvikelse
Nu menar jag inte att 2.23 är en dålig tid
Men jag jämför med mej själv och då var det mindre bra
Mest för att på jag på träning under hela sommaren, visat att kapaciteten definitivt funnits att lubba under 2.15…
Det jag hade att välja på var att lägga mej i en fart där jag var smärtfri
Eller att inte springa alls
Jag valde det första, vilket innebar, att ligga under 4.25 fart var helt omöjligt
Men jag fick springa och jag hade inte ont
Höger ben ville inte springa lika fort som vänster och definitivt inte lika fort som hjärta och lungor
På Lidingöloppet var jag visserligen mer förberedd på det hela och hade gjort ett val
Men när konditionen har kapacitet att springa fortare än vissa kroppsdelar blir inte välbefinnandet optimalt
Men det är en del av tävlandet att få allt att funka och i september fungerade det INTE
Här efter Lidingöloppet med ett leende, men hyfsat olycklig inombords
Det är faktiskt helt okey att vara besviken och arg, när man vet vad man har gjort en hel sommar för att nå ett mål
Och så håller det inte
Därför valde jag att vara det…
Ledsen fast leende

 

DSC_0521

 

Men vad hände då?
Någon gång i slutet på augusti så uppenbarade sej en liten märklig känsla i högra stjärthalvan som inte ville ge upp
I början hade jag svårt ge uttryck för exakt VAR det gjorde ont
Även svårt att sätta ord på OM det verkligen gjorde ont
Men ”det var något” där
Det var stelt och det drog och stretade
Det fick räcka så och jag backade bandet för att se varför och hur det det kunde blivit så här
Ett tag var jag jag övertygad att det  var mitt fall på Åre Fjällmarathon i augusti (där jag fick bryta loppet), som hade lett till en sträckning eller bristning
Men ikke
Jag kunde heller inte skylla på att jag slarvat med styrketräning
Då är jag inte rättvis mot mej själv

Som jag skrev tidigare tog jag kontakt med Acces Rehab i Stockholm i mitten på augusti där jag fick ett oerhört seriöst och proffsigt bemötande av en naprapat som gjorde att jag valt att åka dit på behandlingar ett ANTAL gånger under denna höst
Att det för mej är ca 30 mil t/r spelar ingen roll, när man får träffa trygga, lyhörda och oerhört empatiska människor som vet vad dom pysslar med
Hela kliniken andas ett lugn och en enorm kunskap

Att se att jag har ett problem utan att en enda gång nämna vad jag inte kan göra
Att försöka lösa ett problem genom att se på det från olika perspektiv, bygga upp det med olika hjälpmedel och samtidigt inte få den människa som har problemet att tänka det minsta negativt om problemet
Att dessutom inte börja med att predika om hur pass lång tid det kommer ta och hur mycket jobb som skall göras
DET är för mej så förtroendeingivande och empatiskt och PROFFSIGT så det finns inte!

För det var en rätt ledsen tjej som klev in där i augusti….

Behandlingarna har varit en del justeringar i min kropp, akupunktur (vilket INTE var ”min grej”, men även det var han lyhörd för min naprapat), massage, och framförallt:
REDCORD-TRÄNING!
Man testade min styrka, visade övningar och informerade på en rakt och okonstlat sätt

Varför blev det då en märklig smärta i höger sida?
Jo, för att min högra rumpmuskel plötsligt sjukskrev sig och hamstring fick göra hela jobbet när jag sprang.
Det ledde till att fästet i högra sittbenet blev retat, vilket sände ut en hel del diffusa märkliga smärtor
Vissa dagar så ont att jag knappt fick med mej benet
För att nästa dag kunnat springa med bara lite känningar
Varför det händer är oklart, men det hände och nu har jag lyckats vända det hela
Men jag kan lova att jag JOBBAT och SLITIT för att få ordning på det!
Det är dock inte helt ovanligt att sånt här händer när man ligger på en rätt hög träningsnivå
Tuff löpträning är en balansgång
Efter Lidingöloppet har jag kört rätt intensivt med REDCORD varannan dag och löpning de övriga dagarna
Även massage regelbundet för att musklerna ska få maximal återhämtning
Endast distanspass i drygt en månad kombinerat med rullskidor, simning och cykel
Alternativträning och vila ska man ALDRIG underskatta!
Och förra veckan sprang jag plötsligt 32 km terräng smärtfritt i bra fart
LYCKA!
Redan efter ett par veckor märkte jag en klar förbättring i rumpan tack vare alla övningar jag utövar
Eftersom jag reser en del i mitt jobb har jag sedan en månad tillbaka en portabel REDCORD
Vi är rätt god vänner <3
I måndags fick jag till första intervall-passet i löpardojorna på ca 1 1/2 månad och inser att jag inte tappat så vidare värst mycket i fart heller

 

 

Nu tittar jag framåt och hoppas på en vinter med mycket snö
Att kombinera löpning med längdskidor är något jag trivs fint med 🙂
Tittar jag bakåt på denna löpsäsong så är jag ändå rätt nöjd med alla löptävlingar under våren och framförallt mitt första marathon någonsin i maj, där jag trillade in på 3.08 i Stockholm
Och än finns det några lopp kvar man kan springa 🙂

Mitt varmaste TACK till ACCESS REHAB
Ni är BÄST på det Ni gör!