Arkiv per år: 2016

/2016

42 KÄNSLOSAMMA PLATTA VÄLSOPADE KM ASFALT I BERLIN

Som sagt, klockan ringde 05.50 och jag studsade upp!
Gjorde mina yoga-övningar, tog en kopp kaffe och gick ut och tog lite luft i 10 min
Sedan rätt in i frukost-matsalen och gjorde lite gröt på mina medhavda havregryn
Drack mer kaffe, bytte om och sedan traskade jag mot starten 07.30
Det var ett lämmeltåg dit och hysteriskt mycket folk

 

dsc_3388

 

Valde att gå in i startområdet rätt omgående eftersom det var en bit att gå fram till mitt block som var i andra änden
Sa hej då och sa att jag sköter mitt energi-intaget själv
Speciellt idag
Hade min lilla flaska vatten i fickan på ryggen som vanligt och som jag kastar efter 5 km och 3 Enervit Liqiud med koffein
Lullade runt därinne i ett gigantiskt startområde och var i min egna bubbla, nu ca en timme kvar till start
Det var lite småkyligt på morronkvisten, runt 8-10 grader och jag kände att jag blev lite kall
Trots att jag hade en överdragsjacka som jag sedan kastade i starten
Väl framme vid mitt startblock D, tog jag på mej ett plastöverdrag över min jacka som fanns tillgängligt för alla
Småfrös lite och joggade lite fram och tillbaka i Tiergarten
Åt en bar och drack lite vatten
Trettio min innan start gled jag in i startfållan och väl där så var vi ett gäng makrillar i burk!
Omöjligt att värma upp!
Man stod där man stod
Kollade var jag hade 3.15-ballongerna bara för att…
Såg även att 3.00-ballongerna stod mycket längre fram
Skönt eftersom mitt mål var att komma i mål smärtfritt och tiden fick bli som den blir
”Spänna bågen får Du göra ett annat lopp Åsa, kom ihåg det” sa jag till mej själv
Min tanke var att ha 3.15-ballongerna framför mej, eftersom jag inte hade en aning om var jag hade kroppen
Visste heller inte riktigt hur fot och kropp skulle reagera när jag passerat 30 km
Endast 2 långpass på hela sommaren liksom
Men en betydelsefull människa sa till mej innan jag åkte:
”Det är då Du plockar fram Din styrka Åsa”
Tänkte lite på det

Det var mäktigt att stå där med 40.000 löpare på startlinjen
Oerhört mäktigt
Och som alltid precis innan startskottet smäller av så blir det väldigt stämningsfullt
Blir nästan tårögd faktiskt…varje gång
Det spelar ingen roll om det är ett Marathon eller ett Vasalopp
Det är likadant varje gång, varje gång
Det kokar liksom
Sedan närmade det sej
1 minut till start
Det räknades ner och PANG så var loppet igång!
Trångt i starten var bara förnamnet och det tog några minuter innan jag kom fram till startlinjen
Rullade igång benen och la mej i en fart som kändes behaglig
Hade 3.15-flaggorna en bit lite snett framför mej och jag kom rätt snart ifatt dom och sprang ifrån dom
Passerade första 5 km och såg att digitala klockan efter vägen stod på 23 någonting och hann tänka att det är minus några minuter
Eftersom jag hade några minuter fram till startlinjen
Drack min lilla medhavda flaska vatten jag hade på ryggen och var tacksam att jag hade med den
Det är TRÅNGT på första vätskekontrollen och jag tycker det är skönt att komma in i loppet första milen utan att fokusera på att fånga en mugg
Försökte även sänka farten lite vilket tydligen inte gick eftersom jag klockade milen på exakt samma km-tid
Så där låg jag och tuffade på…

 

dsc_3434

 

Tog en mugg vatten vid 10 km och tyckte att farten kändes behaglig
Passerade milen på 43.29
Såg en del svenska-flaggan linnen och fick lite energi när någon skrek ”Go Sweden” när dom passerade mej
Det stod SWEDEN på min rygg, mest för att få just energi…
Vid 15 km stod klockan på 1.07 någonting och tänkte bara:
”Jaja, minus några minuter, det här rullar ju på”
Först DÄR reflekterade jag över att foten fortfarande var tyst och jag tuffade på
Drack vätska vid VARJE kontroll och gick mest på sportdryck från 12 km
En eloge till deras sportdryck som var både laktos-och glutenfri, men smakade dock urk!
Vid 18 km tog jag min första Enervit liquid av 3 medhavda
Fipplade lite och råkade tappa en liquid när jag drog upp den ur fickan
Attans då!
Insåg att jag plötsligt bara hade en kvar, men visste att de hade gel vid en kontroll vid 27,5 km
Tog vatten vid 20 km och mådde fint
Kickade till rätt omgående på min första liquid och plötsligt var jag framme vid halva sträckan
Där stod klockan på 1.34 och jag log för mej själv eftersom jag förstod att jag höll högre fart än måltiden på Stockholm Halvmarathon 2 veckor tidigare…
Märkligt hann jag tänka…
Jag passerade halva sträckan på 1.32.17 såg jag efteråt
Jag kände mej så fräsch, men skulle det här hålla hela vägen?

Ett Marathon är nyckfullt
Man vet aldrig….speciellt när man varit skadad
Visade ändå att jag hade kontroll och inte hade ont vid halvtid 21095 m…

 

dsc_3444

 

Nånstans vid 23 km fick jag jobba på lite för att hålla igång benen och jobbade lite mer med att vara här och nu
Ofta är det just mellan 22-29 km jag tycker det är som tyngst
Det är någon form av gränsland
Precis passerat halva sträckan, men ändå en bit kvar till 30 km
Gel-kontrollen vid 27,5 km kom ändå rätt fort och fångade 2 gel i farten och tryckte i mej en direkt och sedan 2 muggar vatten vid 30 km
ÄNTLIGEN passerade jag 30 km
Nu är det bara milspåret hemma i min skog plus dit och hem kvar!
”Det är ju en lätt morronjogg Åsa, håll i nu”!
Det var ju nu jag skulle plocka fram styrkan 🙂
Tog sportdryck och trummade på med den inspirerande publiken på båda sidor av gatan
Det.Var.Folk.Efter.Hela.Banan!!!
Hann också tänka en tanke på om 3.15-flaggorna skulle komma ifatt mej…?
Vart tog dom vägen liksom!?
35 km kom rätt fort och jag såg till att verkligen få i mej sportdrycken även vid den kontrollen
Kände av höger fot lite lätt, men slog bort det och bestämde att det GÖR ONT sista 7 km på ett marathon
Här passerar jag 37 km och min heja-klack stod mitt ute i vägen och hejade tydligen högt
Jag varken såg eller hörde…

 

dsc_3466

 

Strax efter tog jag min sista gel och minns inte så mycket förrän jag passerade 40 km och såg att klockan stod på 3.01 nånting
Vilket alltså var 2.59
Sprang om en hel del och njöt som bara den
För det är ofta dessa sista kilometrar det smäller till med kramp och folk tvärstannar och går
Man vet aldrig om det kommer eller när det kommer

Sen kom äntligen vänstersvängen in mot Brandenburger Tor!
Ett helt magiskt ögonblick!!!
Ur högtalarna dånade Flashdance refräng  ”What a feeling” om och om igen
Då brast det fullständigt
Tårarna sprutade och jag såg Brandenburger Tor närma sej….
Hulkandes sprang jag med tårarna rinnande
Jag rös
Jag kände
Jag grät
Gjorde high five med ALLA som räckte ut handen
Gjorde segertecken åt ALLT

 

0047

 

Tänkte om och om igen att ”Jag gjorde det”!!!
Brydde mej varken om att jag blev omsprungen eller att jag förlorade sekunder sista kilometern

JAG NJÖT FULLT UT OCH GRÄT HEJDLÖST!

Passerade mållinjen, sträckte upp händerna och vände upp huvudet mot himlen och skakade i hela kroppen
Tänkte ”Tack mamma, min marathon-mamma! Du var med mej och vi gjorde det” <3

 

0040

 

Sen blev det svart ett tag
Inte av trötthet, men en känslostorm som grep tag i mej utan dess like
Fick medaljen och gled genom målområdet i ett töcken av lycka
Medalj ETT av SEX stjärnor

 

_20160928_143406

 

Missade den alkoholfria Erdinger som jag längtat efter sedan tidig morgon
Missade att lämna chipet, vilket jag fick gå tillbaka med
Missade att trycka av min egna klocka, som jag förvisso inte tittade på en enda gång
Den satt enbart där för det mentala
TOTAL LYCKA!!!

 

dsc_1225

 

Denna sommar!
Denna skadade fot!
11 löp-pass på 12 veckor
Endast ett fartpass som jag fick avbryta och 2 långpass med fotsmärta
Men en herrans massa cykling och simning istället
I mål på 3 h 10 min 7 s och ett snitt på 4.30/km
Placering 155 av ca 12000 damer och i W45 placering 13 av 1619 damer
Detta är 1 min 45 s från mitt PB på Marathon
Tror Ni jag kan låta bli att tänka på hur det gått om jag fått vara skadefri?
Näe, men jag kommer spänna bågen vid tillfälle
För det gjorde jag definitivt inte detta lopp!
Jag ”sejfade” rejält för att jag inte alls visste var jag stod

I sinom tid fick jag äntligen den där efterlängtade ölen
Eller det blev nog två…om jag minns rätt!

TACK till Er några få som varit med mej denna sommar!
Ni vet själva vilka Ni är
Och ett speciellt tack till Access Rehab

 

dsc_1235

 

Och den där meningen då?

Den kommer i nästa inlägg…..

 

 

 

By |2019-02-15T23:00:51+01:00oktober 2nd, 2016|Okategoriserade|4 Comments

EN STRULIG FOT OCH KÄRLEKEN TILL ATT SPRINGA

Ja, ack så fel jag hade
Väl hemma från Rhodos i mitten på juni skulle det bli springa av igen
Visserligen var jag sliten efter en studsig jobbig hemresa som tog 4 dagar
Kändes nästan som jag behövde semester efter semestern när jag väl landade hemma i lyan
Men då skulle löpningen dra igång på riktigt igen och inplanerade jobb väntade
Var sugen på att få springa både fort och långt och kort och sakta
Täckte jag in allt där tro…
Men i alla fall
Nu kommer resten av inlägget att handla om 12 veckors fotstrul och en mental krasch

Efter att ha samlat ihop lite saknade sovtimmar efter resan, så satte jag igång
Fick väl ungefär en veckas sammanhängande löpning innan jag plötsligt under ett pass kände något märkligt i höger fot
Där och då kunde jag enkelt lokalisera det
Kom hem och kläckte ur mej att det gör ont på EN punkt längst bak i hälen
Precis där hälkudden tar slut och övergår till just häl längst bak
Kan inte beskriva det bättre
Alltså inte hälsenan eller hälknölen
Nej, exakt just längst ut under hälen på Calcaneus
Det hör inte till vanligheterna att jag klagar på att jag har ont
Alltså förstod nog min omgivning just där och då att jag hade ”ett ont” som inte skulle vara där
Inte mer med det
Sprang på och kände av det i början av passen, men sedan försvann det mer och mer när jag väl blev varm
Så höll det på ytterligare några dagar…..
Tills en morgon när jag vaknade och knappt kunde sätta i hälen mot golvet för att bara gå
En vidrig ömhet, dock utan varken svullnad eller någon annan färg än just hudfärg
Fick liksom parera över på insidan eller utsidan, eftersom det kändes ”för kort” att gå normalt på foten
Himla märklig känsla sådär på morronkvisten
Men ju längre dagen gick så försvann det och jag kunde sticka ut i löparskorna
Den ömma punkten i hälen fanns kvar och försvann
Tills den plötsligt en dag inte längre försvann….
Det.Gjorde.Ont.Hela.Tiden.
Hade jag trampat snett?
Fraktur?
Nej, visade en röntgen

Nu är vi i början av juli och jag lyckas få en tid på Naprapathälsan hos Karin
Masserades igenom ordentligt och i höger vad rätt långt upp fanns en liten knut
Kändes mycket bättre efter denna genomgång, som att allt blev längre och hanterbart
Men efter några dagar var allt igång igen
Det.Blev.Värre.Och.Värre
Så pass mycket att jag tog fram min racercykel och gav mej ut
Cyklandes var jag smärtfri

 

13735770_10154397366197059_7723596990412278629_o

 

Simmade också mer än normalt, men även det kunde kännas obehagligt när vattnet trycktes mot foten
Så JA, jag hade rejält ont vissa dagar
Tänkte för mej själv att det här borde väl ge sej snart om jag ger det liiiite löpvila…?

 

13737732_10154369539327059_8683650115255123503_o

 

Kontaktade nu även min naprapat på Access Rehab i Stockholm som tog emot mej rätt omgående
Väl där, efter nu ca 3 veckors strul, så hade jag inte bara ont i hälen
Det kändes emellanåt som jag stod på en kula eller förhårdnad i hälen samtidigt som det drog fram mot hålfoten
Jag fick parera gångstilen så att nu även området runt utsidans fotknöl blivit öm
Behandlades med dry needling och laser och massage om vartannat och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag besökt denna fantastiska idrottsklinik Access Rehab i Vasastaden
Alltid så välkomnande, avslappnade och proffsiga
Det spelar ingen roll hur många positiva adjektiv jag spottar ur mej
Det räcker ändå inte till

Naprapathälsan i Köping har stöttat och hjälpt till
Tejpat och masserat
Karin – min tejp-gudinna <3
Just denna kändes som ett stöd
Förutom när den började släppa och jag simmade med den
Då blev det som ett ankare som bromsade
Och därmed ännu jobbigare

 

dsc_0979

 

Puuuh….bakvänd motvind i bassängen!

Provade jogga något enstaka pass, vilade en herrans massa dagar
Joggade knappt styrfart några kilometer någon dag – fick ont
Cyklade vidare
Simmade
Total löpvila vissa veckor och därmed nästan nya tapeter i hela lägenheten!?
Så där har det hållit på
HELA SOMMAREN
Jag har därför cyklat som en polisbil som är på jakt och simmat som en hungrig fisk
Hysteriskt mycket och så hårt och fort jag kunnat
Intervaller och sim-serier och lååååånga cykelrundor
Allt för att bibehålla konditionen så gott det nu kunde gå
Och även försökt tänka positivt!
Har fått nya bästa vänner i form av Thera-band, knottriga bollar och underbara fotövningar
Testcykeln har jag slitit på trots extrem hetta utomhus
Mest för att få till 2000-ingar och 1000-ingar – känsla i löpardojorna
Fast trampandes!

 

13731798_10154407121132059_5834066569281152795_o

 

Försök – det är ingen höjdare med extrem hetta utomhus
Ibland satt jag på balkongen tills grannarna klagade på oljud
Tänkte för mej själv:
”Så länge ni röker på balkongen, så cyklar jag där”
Färdigt med det
Det kanske genom skriften verkar som att jag glatt kämpat på och varit positiv och glad
Samtidigt som jag tänkt att ”jag kan ju både cykla och simma”
Hurra!
Nej, det är inte riktigt så det har varit
Inte när man varje morgon vaknar och hoppas att foten är smärtfri när första stegen ska tas
Och känner att den smärtar
Samt att dagen måste starta med starka smärtstillande piller för att kunna gå normalt och inte felbelasta, för att slippa få ont någon annanstans
Inte när man älskar att springa och har en höst med rätt tuffa lopp som närmar sej för varje dag som går
Varken cykla eller simma går upp mot att springa
Däremot längdskidor på snö, men det var inte heller det så enkelt att få till
Men jag har försökt att komma igenom det här så gott det går
Jag har försökt att verkligen älska att cykla, som jag i princip gjorde varje dag i mina ungdomsår
Men det är svårt när man vill springa
Jag har försökt tänka att det är ljuvligt att hoppa i en folk-tom pool och stirra kakel, fast jag hellre vill springa
Jag har gjort så gott jag kunnat
Även ett sko-byte från Saucony till HOKA för att få mer dämpning i hälen har blivit av
Om det är för evigt tvivlar jag på, men det hjälper just nu

 

13958020_10154465623332059_3572922662066637728_o

 

Jag har försökt att inte jämföra med andra som bara matar på, löpmil efter löpmil
Fartpass efter fartpass och bara njuter av det
För är det inte det som är så viktigt?
Att vi inte ska jämföra oss med andra…
I alla fall när det gäller resultat och träningsmängd och massa annat
Men ibland verkar det ändå som att vi minsann ska jämföra
Att man ”bara” har en skadad fot och inte någon obotlig sjukdom
Självklart ligger det ett värde i det
Självklart!
Så missförstå mej inte nu
MEN jag minns några kloka ord från min kloka mamma när hon låg för döden hemma i sin säng och jag vårdade henne
Jag kom dit och hon frågade alltid varje dag:
”Hur mår du Åsa?”
Jag svarade en dag:
”Sisådär mamma, jag är lite förkyld och lite febrig och kan inte springa, det är sååå drygt”
Fann mej ju snabbt och insåg hur korkat det var och bad mamma om ursäkt
Där låg lilla mamma och var så sjuk, så sjuk…
Ändå blev hon nästan arg och klargjorde att det minsann är helt korkat att jämföra
”Varför jämför du med mej Åsa”?
”Det är ju din verklighet Åsa, det är den Du är i…inte i min, så varför ens jämföra”?

Tål att tänkas på….

Det är okey att gräva ner sej
OM man har en slut-tid på ner-grävandet!
Och det hade jag i detta fotstrul, men jag fick hjälp att komma dit och jag tog emot den
TACK, Du vet vem Du är
Löpning är för mej nämligen så mycket mer än bara kilometer-tider, trösklar, prestation och placeringar
Det är mitt största andningshål över allt annat
Därför blir det lite tufft när det inte går

Vissa meningar som betydelsefulla människor sagt, har jag skrivit ner och tänkt på när det varit som värst
”Gå igenom det här nu Åsa. Du blir starkare av det när det är över”
”Åsa, såna här skador tar tid. VILA från det som agiterar senan i foten, och glöm inte hur stark Du är”
Ja…just senan i foten!
En inflammerad plantarsena från hålfot och ut bakåt till hälen var det som spökade och spökar lite ännu
Det är det allt handlar om
Jag är innerligt tacksam att ingen, verkligen INGEN sa i början av strulet att detta kan nog ta minst 12 veckor innan det vänder
INNERLIGT TACKSAM
Fötterna behöver liksom inte bli undansparkade när man fortfarande har hoppet
Senan är just nu dubbelt så tjock i höger häl som i vänster
Och så kan det var LÄNGE utan att det är farligt
Det viktiga är att den blir smärtfri, vilket den nu nästan är hela tiden
Dock kan jag fortfarande inte springa så mycket som jag vill
En skadad sena måste byggas upp och belastas, vilket jag gör
Med fotövningar :))))
OCH löpning
Men OM jag VÄLJER att jämföra så KAN jag nu springa smärtfritt OCH inte längre få ont efteråt
Kan även cykla och simma därtill 🙂

Summa summarum tog det hela plötsligt en vändning en dag
När jag kunde springa på kvällen och dagen efter kunde gå normalt direkt morgonen efter
Då förstod jag att DET VÄNT
TACKSAMHET!

 

img_20160828_122651-2

 

Dock har jag endast lyckats få till 2 långpass på hela sommaren och ETT fart-pass
Totalt 11 löp-pass på 12 veckor är heller inget att skryta med
Normalt sett springer jag sex dagar i veckan
Men lyckan att kunna springa smärtfritt är just nu viktigare än att lägga för många tankar på det jag missat
Jag är glad över de få löp-pass jag fått till och hoppas att löp-formen hållit sej någorlunda av all alternativ-träning
Det är så jag försökt tänka
Jag har använt ”mitt driv” och tagit mej fram
Bestämt mej och kämpat, bestämt mej och kämpat!
Men det finns dagar när tankar som inte hör hemma i mitt huvud, verkligen ”boat in sej” och hängt sej fast
Det finns några FÅ personer som sett detta och som verkligen varit en hjälp och är en stor del till att jag faktiskt är och mår bättre
Någon person MER och andra mindre
Ni vet själva vilka Ni är <3
Mår man inte bra på grund av en skada eller annat kan det strula till sej ordentligt
Stress-påslag leder inte till bättre läkning, men däremot sämre sömn och hög puls….
Det blir lätt en ond cirkel
Nog om detta

Efter förra veckans ultraljud av foten på Access Rehab, fick jag besked att jag kunde testa foten på Stockholm halvmarathon som gick av stapeln i helgen i lördags
Kan man inte springa 2 mil smärtfritt, så är 42 omöjligt
Anmälde mej precis i sista sekunden och stod i lördags på startlinjen
Att stå där och inte ha en aning om jag skulle kunna springa hela vägen?
Om smärtan skulle komma efter 11 km som den tenderat att göra sista veckorna och jag fått gå hem?
Om min löpform skulle vara som bortblåst…?
Att springa ett lopp i lite tyngre nyare skor för att skydda lilla foten var också en stress
Det var mycket som stod på spel och jag valde att i min ensamhet ta tåget upp och kravlöst ställa mej på startlinjen!
Jag blev den eftermiddagen glatt överraskad och det var länge sedan jag kände sån GLÄDJE……

Mer om det loppet strax……

By |2019-02-15T23:00:51+01:00september 12th, 2016|Okategoriserade|0 kommentarer

2015 – TUFFASTE ÅRET I MITT LIV

Plötsligt blev det ett nytt år
2015 tog slut och 2016 har tagit vid
Här har det inte skrivits något sedan jag och Pasi kom hem från Nice
Men jag känner inte att det är av intresse att skriva om vilka magiska ben jag har, vilken otrolig form jag är i, vilka träningspass jag gör eller att allt är fantastiskt för att skapa någon sorts fasad varannan vecka
För så är det oftast inte
Det är oftast ett slit att träna hårt och benen är ofta tunga
Det har varit och är en tung period, jag tränar mycket och det är långt till ”säsong”
Dessutom tränar jag nästintill ALLA pass ensam
Men jag älskart!

Nice Marathon kändes som ett bra avslut på min tävlingssäsong 2015
Visserligen är jag nöjd med de flesta av mina resultat förra året
Mest med tanke på omständigheterna
Nu hör jag inte till skaran som skriver årskrönikor om alla resultat som trillat in under året
Men att springa Stockholm Marathon på 3.08.22 och bli 48:e dam första gången jag springer ett marathon är jag hyfsat nöjd med
Dock väcker det mer känslor när jag tänker tillbaka på Engelbrektsloppet i februari månad
Där ”trillade” jag in på en 4:e plats i tävlingsklassen efter att ha åkt endast 15 mil skidor på snö innan loppet
Min fina mamma var svårt, svårt sjuk och somnade in hemma i sin egen säng dagarna efter loppet
Hennes önskan var att jag skulle starta, vilket jag självklart gjorde
Det är otroligt vilka krafter som kan plockas fram, fast man inte tror att det är möjligt
Nu kan jag förvisso åka skidor och kondition har jag
Men tillståndet jag befann mej i…….

Just min fina mamma är det som präglat större delen av 2015
Det har präglat hur jag mår, hur jag beter mej, hur jag bemött andra samt mej själv…
Att få ett besked att någon i din närhet inte har många månader kvar att leva är tufft
Det är ett besked som verkar overkligt
Men som blev verklighet
Att det sedan var min mamma blott 65 år gör det hela värre
En av världens friskaste mammor innan hon blev sjuk
Min mamma dog den 11 februari efter att ha kämpat mot cancer i exakt 3 år

 

10474891_10152551678552059_8658927118549024355_n

 

Jag saknar mamma till rymden och tillbaka, även om jag känner att hon är ”med” fast hon inte är här
Planen var, som en del av er vet, att jag skulle ge mej på att göra En Svensk Klassiker på 24 timmar sommaren 2015
I december för drygt ett år sedan ändrade jag planerna
Orken att mentalt förbereda mej för något sådant fanns inte och jag valde att istället som sjuksköterska vårda min mamma på heltid hemma hennes sista månader i livet
Valet var enkelt
Jag valde därför enbart att fokusera på ”vanliga lopp” säsong 2015
När någon i ens närhet inte längre får finnas kvar så är det mycket som vänds upp och ner
Du får lite andra perspektiv på det mesta
Mammas önskan var även att jag skulle köra Vasaloppet som jag brukar
Det gjorde jag såklart
Och i mål kom jag efter att ha åkt vattenskidor i 9 mil
Bedrövliga förhållanden och knappt någon snö
En vecka efter mammas begravning med sorgband runt armen
Då hade jag lyckats få 21 skidmil i benen eftersom jag körde Engelbrektsloppet
Det var mitt 4:e Vasalopp och det tuffaste lopp jag gjort någonsin
Totalt tom ramlade jag ihop som ett korthus efter målgång
Behöver jag skriva att min mamma älskade skidåkning….

 

13328va15 2015-03-08 14-48-06

 

Dagen efter Vasaloppet åkte jag till paradiset
Till Hammerfest i norra Norge
Mest för att komma bort och för att nollställa mej
Men även för att jobba
Resten av året blev det löpning för hela slanten
För er som är intresserade av resultat så finns dom på min hemsida

En annan stor dag var min sons 20-årsdag i december!
Jag är liten, men bredvid honom är jag som en liten plutt 🙂
Fina Anton – fortsätt framåt!
Jag är en STOLT MOR <3

 

12339172_10153846498327059_1327529430810088067_o

 

Just Hammerfest har jag nyss kommit hem från
Spenderade jul och nyår mellan vita fjäll, med intensivvård och massa träning
Norrskenet lyste upp och stormarna avlöste varandra
Till skillnad från Er här i mellan-Sverige fick vi en vit jul däruppe 70 grader nord

 

10421552_10153864080812059_7276878490424415017_n

 

Skidspåren fanns, men tyvärr yr dom oftast igen innan de funnits
Så det blev fullt fokus på löpning dessa veckor
Lyckades få till alla nyckelpassen och har även tillgång till löpband när underlaget sviktar eller vinden är för stark
Nu är jag UTE-LÖPARE, men väljer ibland att inte ta risken att drutta omkull bara för att jag ska springa fort
Därav löpband på vissa av passen
Mentalt tycker jag det är vansinnigt drygt att mata intervaller på ett band
Speciellt när km-hastigheten på bandet i Hammerfest var långsammare än när jag kör dessa pass ute…!?
Svor och skrek inombords och var väl långt ifrån tillfredsställd
Men passen blev gjorda och jag försökte berömma mej själv
Väl hemma så inser jag att bandet däruppe i norr gick bra mycket fortare än vad det visade och nog borde kalibreras!
För just denna vecka har jag kört samma pass på ett tillförlitligt löpband och inser att jag sprungit djävulskt mycket fortare än jag någonsin gjort
Dessutom med kortare vila än tidigare
Ibland har det dåliga något gott med sig 🙂

 

10380444_10153869561537059_3758151777803990581_o

 

Men hur bra man är visar sej först när det är nummerlapp på bröstet
Fram till dess håller jag tyst om magiska ben och grym form
Däremot kan jag lyftas rejält av få ett rejält ”släpp” på vissa pass
Då vet jag att jag är på väg åt rätt håll
Tuff träning är jobbigt
Det sliter på kroppen att springa
Ju äldre man blir desto större är skaderisken och min högsta önskan är att få vara frisk och skadefri
Så även mina närmaste
Just nu har jag en enormt bra balans och min löpning flyter på bättre än förväntat
Det fungerar fint och en del pass ger mej ett ”lyft”, vilket ger energi att fortsätta mata på
Jag satsar vidare på löpningen och en del annat spännande 2016
Skidåkningen kommer tyvärr även i år lite i andra hand
Dock är jag inte orolig
Skidor kan jag åka, konditionen finns och gick det att skida bra på skidloppen förra året så går det absolut i år

 

12391074_10153866804072059_2031171364179185699_n

 

Engelbrektsloppet står på tur och sen är det inte långt till första löptävlingen detta år!
Det ser jag fram mot :))))))))

GOTT FRISKT ÅR MINA LÄSARE
GLÖM INTE GE ETT BIDRAG PÅ CANCERGALAN I MORGON <3

 

By |2019-02-15T23:00:52+01:00januari 10th, 2016|Okategoriserade|2 Comments