42195 METER I ROM

Klockan ringde 06.00 söndag morgon och då var det exakt 2 h 45 min till start
Starten på Rom Marathon
Gjorde som vanligt mina yoga-övningar efter 2 koppar kaffe med laktosfri mjölk
Frukostbuffén öppnade tidigare denna dag, vilket såklart var för att tillgodose oss Marathonlöpare
Men även våra supporters
Det är nästan lika jobbigt att stå på sidan om en hel dag
Jag valde självklart valde att koka tevatten till mina havregryn på hotellrummet
Att sitta i en frukostmatsal innan ett lopp avstår jag gärna
Jag vill ha min egentid mer än någonsin och det sägs inte så värst många ord en sån här morgon

Dubbel portion havregrynsgröt med sylt och mjölk och lite mer kaffe och sen ner i sängen några minuter
Sen var det dags
På med kläder och nummerlapp och så knatade vi iväg till startområdet

 

IMG_1187

 

Dryga kilometern att traska och vid Colosseum var det dags att gå in i en låååång startfålla som delade sej ju längre fram man kom och som till slut ledde mej fram till där jag skulle stå
Jag var placerad i A vilket var nästan längst fram, bakom elitledet
Vi hade det rätt lyxigt där
Egna toaletter utan någon kö och vi kunde värma upp på trottoaren utanför
Kändes lugnt och skönt och solen sken
Förstod redan då att det till min nackdel skulle bli varmt
Joggade runt där i min egen värld och så kom det fram en tjej och sa:
”Hej, Du är svensk väl?”
Och så frågade hon något som jag faktiskt glömt, men jag vet att jag svarade och hon var nöjd med svaret 🙂
Vi önskade varandra lycka till och strax efter kom den klassiska pulsen dånades ur högtalarna….
Stämning!
Känslosamt!
Blundade och lutade som alltid huvudet bakåt och kände tårar bakom ögonlocken
Samma procedur som alltid
Det är ”nåt” med att stå på en startlinje
Det spelar ingen roll om det är ett Vasalopp eller ett Marathon
Men blank i ögonen blir jag
Letade efter ett tecken
En fjäril eller en fågel
Men mamma var nog inte vid starten….

 

DSC_0440

 

Med 3 gel på ryggen (brukar ha 2) och en liten flaska vatten så var jag plötsligt iväg
Kollade ballongerna och la mej behagligt i en fart där jag kände att jag kom in i loppet
Rullade på fint första milen förutom att jag reflekterade att första gatstenarna dök upp efter bara några kilometer
Dom skulle väl börja vid 35 km……hade jag hört….och läst….
Drog i mej min egna lilla flaska vatten vid 5 km och kastade den
Vill alltid springa första milen utan att bry mej om någonting annat än att just komma in i loppet
Passerade första milen utan några reflektioner, mer än att jag låg rätt bra tidsmässigt och kroppen var pigg
Tog vatten vid vid 10 km och benen trummade på
Vid 14 km stod support o hejade
Ingen langning detta lopp eftersom jag bestämt mej för att köra på ”loppets sportdryck”
I alla fall kostade jag på mej ett leende vid 14 km
Det händer INTE ofta under ett lopp
ALDRIG skulle jag vilja påstå, men idag överraskade jag
Supporten tappade både kamera och ryggsäck i ren chock!

 

4 2

 

Från 15 km gick jag över på sportdryck
Den smakade helt okey och var även glutenfri!
Reflekterade över att det var fruktansvärt ojämnt underlag
Gatsten, gropar och ojämnheter i asfalten
För min del sög det i benen i den fart jag låg i och de små kuperingar som var till och från gjorde sitt till
Vid 20 km kom första dippen och jag hann tänka att det är jädra långt med 4 mil alltså
Lite trött i fötterna-känsla som jag aldrig brukar ha gjorde sej till känna
Passerade halva sträckan och insåg att det nu gick att räkna ner
Kändes även okey tidsmässigt
Det började bli varmt och det var en del raksträckor där solen låg på och det även blåste en del
Drog i mej min första gel vid 22 km och hoppades på en riktig kick
Kan väl inte tycka att jag fick den, utan kände mer att gatstenen sög rejält i benen och jag valde att slå av lite på fart
Vid 23 km dök fick jag en flaska vatten som jag tog i farten
Vanligtvis behöver jag inte vatten efter gel, brukar få en kick ändå
Trots att det enligt vissa behövs för att molekylerna ska lösa upp sej…
Men nu var det varmt och det var smetigt i munnen så jag tog den
Han få i mej två klunkar och spottade och fräste ut resten som jag hann få i munnen
Kastade flaskan med KOLSYRAT VATTEN!?
Fick såklart fel flaska
Jag kan säga att det var slut på att dela ut leenden resten av det här loppet!!!
Trummade på vidare och tyckte jag fick slita lite väl mycket
Tydligen sprang vi förbi de flesta av Roms sevärdheter under loppet
Den här byggnaden är det enda jag har ett svagt minne av
Mest för att det var gatsten och uppför innan vi smekte den nästan ett halvt högervarv innan det bar av ut från det området

 

DSC_0526

 

Tankar om jag fått i mej för lite vätska kom och gick
Benen svarade inte riktigt som jag ville och jag stannade till lite snabbt vid 25 km och fick i mej en mugg vatten och 2 muggar sportdryck
Vilket såklart var alldeles för mycket
Kände att det var lite väl mycket i magen i några kilometer och bad till högre makter att det skulle försvinna
Samtidigt kom en cyklande funktionär upp vid min sida
Han låg smetande nära och tittade på mej till och från
Funderade vad det var för fel på karln och till slut tröt mitt tålamod och jag viftade bort han för att visa att han låg för nära
Envis som han var kom han upp igen vid min sida och jag känner hur han verkligen glor och ur munnen kommer:
”Are you okey Madame?”
Ett argt ”YES” var allt han fick till svar och jag fattade inte vad det handlade om förrän jag kom i mål
Nånstans här runt 27 km kom den svenska tjejen, som kom fram i starten, och sprang om mej
Såg hennes rygg en stund, men sedan trummade hon på i en fart jag inte gå kunde med i
Fast egentligen var det nog mer min fart som sänktes just där
Helena, som jag såg efteråt att hon heter, kom i mål som första svenska dam på 3.08
Sänder ett stort grattis till dej
Du gjorde ett starkt lopp Helena, hatten av för dej
Grymt!

Vid 30 km kom den första riktiga utförslöpan vad jag kan minnas
Försökte slappna av, tippa framåt och hitta känslan igen
Tog en slurk sportdryck vid 30 och tänkte höger, vänster, höger, vänster..
Tog även en gel från min rygg-ficka vid 32 km, men fick ingen vidare kick direkt
Men den kom tack och lov efter några kilometer
Här slet jag och tänkte att fan vad skönt det skulle vara att gå
Meeeen nej, in med positiva tankar som att ”snart bara 10 km till mål Åsa”
Ingen idé att inte hålla farten nu
Det blir bara jobbigare att springa sakta, för då får du hålla på längre
Ja, gud hjälpa mej vad ett Marathon handlar om att hålla mode uppe
Annars ramlar du lätt igenom
Just efter här runt 35 km önskar man så gärna att man missat nån kilometer-markering
Så att det plötsligt står 39 istället för 37 km!
Men, neeeej här kommer kilometrarna precis som dom ska
Nästa gång ska jag blunda så jag missar nån
Vilket jag i och för sej gjorde just runt 39 km

 

DSC_3148

 

Där blev det återigen ojämn gatsten och en gassande sol mitt i ansiktet
Hörde nån som skrek mitt namn, men orkade inte titta
Tycker personligen att det är jobbigare att springa på okända banor där man enbart har kilometermarkeringar att gå efter
På hemmaplan vet man ju mer ”var man är och hur långt det är kvar och hur det ser ut”
Jag ber er som läser titta på underlaget som såg ut så här stora delar av banan
Ja, det var tungt

 

DSC_3165

 

Efter 39 km var det kuller-och gatsten nästan hela vägen till mål, ner i en lång tunnel och upp och ut igen
Det enda fokus som fanns är att det inte är långt kvar nu
Blev omsprungen av en tjej runt 40 km, men tänkte att nu får det banns mej vara nog
Tryckte om henne igen vid 41 km och klämde nog en del placeringar totalt där på gatstenarna in till målet
Att se skylten 42 km går inte att beskriva
Det måste upplevas
Att mötas av kravallstaket som är fullsmockade med hejande människor sista biten är mäktigt och man får helt klart de sista krafterna från nån annanstans än sej själv
De sista 195 metrarna UPPFÖR till målet med Colosseum skymtandes bakom var starkt
Jag var bara så fruktansvärt trött och kunde inte för mitt liv tro att klockan skulle stanna på 3.13 när jag med riktigt stumma ben passerade mållinjen
Stapplade några meter, fällde någon lyckotår och snöt ur näsan och torkade bort resterande med handen
Då såg jag blodet på handen
Torkade igen, tittade på händerna och insåg att jag blött näsblod under loppet
Kopplade genast ihop det med den ivriga cyklisten som frågade ”hur Madame mådde”
Skämdes nästan för att jag motat bort han, men jag såg ju inte det han såg
Varför jag blödde har jag ingen aning om, det har aldrig hänt tidigare
Men nån gång är väl den första…

Fick en poncho runt mej och drack 2 flaskor sportdryck och blev påhängd en väska med energi
Letade mej ut ur målfållan och hittade min support alldeles utanför kravallstaketet
”Du är grym Åsa, svinbra gjort på den här banan”
Ja, jag var förbaskat nöjd med både tiden 3.13, placering 23 av 2900 damer och att vara andra svenska dam i mål
Det känns som en mycket bra start på detta tävlingsår efter en tung vinter helt utan träningsläger på varmare breddgrader samt att enbart ha tränat ensam på alla pass
Vill också sända mitt varmaste tack till alla som skrek på mej under loppet samt alla fina kommentarer jag fått efteråt
Det värmer oerhört <3
TACK!

 

IMG_1192

 

Efter fotografering och och lite vila i parken vid Colosseum lunkade vi sakta tillbaka till hotellet
Väl där var det lika skönt som alltid att få krypa in i en varm dusch och ta på sej något annat än löparkläder
Dock fick det bli gamla löpardojor till klänningen eftersom fötterna var hyfsat ömma just denna kväll

 

DSC_0482

 

Sedan var det min tur att beställa in en efterlängtad italiensk pizza och en stor stark
Jag saknade inte matlådorna just denna kväll 🙂
Men en fjäril eller fågel saknade jag däremot…..

 

DSC_0472

Fortsättning följer……