EN MENTAL TRYGGHET

Förlåt alla som läser min blogg!
Det har varit några intensiva månader efter Berlin Marathon
Men NU kommer fortsättningen och vi backar lite i tiden 🙂

Efter Berlin Marathon sista helgen i september var det endast 6 veckor till New York Marathon skulle gå av stapeln
Bara 6 veckor
Det är lite för lite för att kroppen skall kunna göra sitt yttersta
Men så var det, och så fick det bli
Jag hade lyckats kvala in på tid och var en av dom glada, som lyckades knipa en startplats
Bara det var stort för mej
Därför var den där meningen jag nämnde i slutet på förra inlägget så oerhört betydelsefull
För visst hade jag brottats med mej själv och mina tankar en hel sommar
Man springer inte bara ett Marathon efter att ha haft en inflammerad plantarsena i 12 veckor
Men det gjorde jag
Och sex veckor efter Berlin skulle jag göra det igen
Men jag jobbade med en mening….

”Kan man åka ett 6 mil långt Engelbrektslopp och klämma sig in på en 4:e plats i tävlingsklassen och det riktiga Vasaloppet en månad senare på strax över 6 timmar med enbart tio mil skidträning och VÄLJA att tro på och luta sig mot sin löpträning…
Då borde det gå att göra tvärtom, om jag byter ut skidorna mot en cykel
Här ett foto efter Engelbrektsloppet 2015

 

10257083_10153124028512059_4021696137747655331_n

 

Jag bestämde mej för att det skulle gå
Jag bestämde mej så mycket så det blev sant
Varje morgon när jag vaknade såg jag meningen klart och tydligt
Varje kväll somnade jag med den på näthinnan
Tydligt och klart

När det gjorde som mest ont i foten och jag knappt kunde stödja på den i mitten av augusti
Då såg jag meningen framför mej
Tog ut min racer och gav mej ut och cyklade i 12 mil istället
Jag cyklade, cyklade och CYKLADE!
Den här meningen blev verklighet i mitt huvud och när jag väl stod på startlinjen på Berlin Marathon kände jag mej väldigt trygg i min egen bubbla
Trygg med mej själv
Trygg med min kropp
Fokuserade på mina starka cykelben och min starka pump istället för alla löp-pass jag inte kunnat göra
Sedan visste jag såklart inte om foten skulle knorra efter 27 km
Men varför lägga energi på det, när jag kände mej trygg i det andra
Det var ändå inget jag kunde påverka
Under tolv veckor hade jag jobbat mer med mitt huvud än att springa långpass, hålla tröskeltider, springa snabbdistans och räkna löpmil
Jag trodde på mej själv, trots att jag VISSTE att jag enbart hade fått till 11 löpppass på 12 viktiga veckor inför Berlin marathon
Det gick vägen och jag inser att jag har kapacitet att springa fortare om jag bara får vara skadefri
Vilket jag långt ifrån varit sedan min stressfraktur i blygdbenet 2013
Detta om detta och självklart har det varit tufft eftersom Berlin var mitt A-mål detta år
Det blev ju inte riktigt så, även om jag ändå lyckades få till det någorlunda i slutändan 🙂
Tiden blev ju ändå 3 h 10 min

Efter Berlin bar det direkt av till Hammerfest för intensiv-jobb i 2 1/2 vecka

 

14484911_10154603283637059_272197260024986081_n

 

14680721_10154621210842059_868663345975165477_n

 

Hann med en rejäl förkylning där uppe men fick även till lite fin post-Marathon-löpning i fjällen och på fantastiska vägar med ishavet som utsikt

 

dsc_1333

 

När jag väl kom hem så var det bara 4 veckor kvar till New York Marathon
Tränade på lite lätt hårt innan jag de två sista veckorna släppte upp igen
Alla pass utan klocka
Lyssnade enbart på kroppen och sprang på känsla
Skulle det ens finnas något att släppa upp på ytterligare ett Marathon?
ALLA säger att man tydligen enbart ska springa och insupa atmosfären och njuta på New York Marathon
Så jag bestämde mej för det och tänkte inte så mycket på varken tider eller prestation
Det visade sig att det skulle gå alldeles utmärkt 🙂

En utförlig rapport om mitt lopp i New York Marathon kommer inom kort!

 

14691997_10154634546662059_8591174301070489585_o