Ja, ack så fel jag hade
Väl hemma från Rhodos i mitten på juni skulle det bli springa av igen
Visserligen var jag sliten efter en studsig jobbig hemresa som tog 4 dagar
Kändes nästan som jag behövde semester efter semestern när jag väl landade hemma i lyan
Men då skulle löpningen dra igång på riktigt igen och inplanerade jobb väntade
Var sugen på att få springa både fort och långt och kort och sakta
Täckte jag in allt där tro…
Men i alla fall
Nu kommer resten av inlägget att handla om 12 veckors fotstrul och en mental krasch

Efter att ha samlat ihop lite saknade sovtimmar efter resan, så satte jag igång
Fick väl ungefär en veckas sammanhängande löpning innan jag plötsligt under ett pass kände något märkligt i höger fot
Där och då kunde jag enkelt lokalisera det
Kom hem och kläckte ur mej att det gör ont på EN punkt längst bak i hälen
Precis där hälkudden tar slut och övergår till just häl längst bak
Kan inte beskriva det bättre
Alltså inte hälsenan eller hälknölen
Nej, exakt just längst ut under hälen på Calcaneus
Det hör inte till vanligheterna att jag klagar på att jag har ont
Alltså förstod nog min omgivning just där och då att jag hade ”ett ont” som inte skulle vara där
Inte mer med det
Sprang på och kände av det i början av passen, men sedan försvann det mer och mer när jag väl blev varm
Så höll det på ytterligare några dagar…..
Tills en morgon när jag vaknade och knappt kunde sätta i hälen mot golvet för att bara gå
En vidrig ömhet, dock utan varken svullnad eller någon annan färg än just hudfärg
Fick liksom parera över på insidan eller utsidan, eftersom det kändes ”för kort” att gå normalt på foten
Himla märklig känsla sådär på morronkvisten
Men ju längre dagen gick så försvann det och jag kunde sticka ut i löparskorna
Den ömma punkten i hälen fanns kvar och försvann
Tills den plötsligt en dag inte längre försvann….
Det.Gjorde.Ont.Hela.Tiden.
Hade jag trampat snett?
Fraktur?
Nej, visade en röntgen

Nu är vi i början av juli och jag lyckas få en tid på Naprapathälsan hos Karin
Masserades igenom ordentligt och i höger vad rätt långt upp fanns en liten knut
Kändes mycket bättre efter denna genomgång, som att allt blev längre och hanterbart
Men efter några dagar var allt igång igen
Det.Blev.Värre.Och.Värre
Så pass mycket att jag tog fram min racercykel och gav mej ut
Cyklandes var jag smärtfri

 

13735770_10154397366197059_7723596990412278629_o

 

Simmade också mer än normalt, men även det kunde kännas obehagligt när vattnet trycktes mot foten
Så JA, jag hade rejält ont vissa dagar
Tänkte för mej själv att det här borde väl ge sej snart om jag ger det liiiite löpvila…?

 

13737732_10154369539327059_8683650115255123503_o

 

Kontaktade nu även min naprapat på Access Rehab i Stockholm som tog emot mej rätt omgående
Väl där, efter nu ca 3 veckors strul, så hade jag inte bara ont i hälen
Det kändes emellanåt som jag stod på en kula eller förhårdnad i hälen samtidigt som det drog fram mot hålfoten
Jag fick parera gångstilen så att nu även området runt utsidans fotknöl blivit öm
Behandlades med dry needling och laser och massage om vartannat och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag besökt denna fantastiska idrottsklinik Access Rehab i Vasastaden
Alltid så välkomnande, avslappnade och proffsiga
Det spelar ingen roll hur många positiva adjektiv jag spottar ur mej
Det räcker ändå inte till

Naprapathälsan i Köping har stöttat och hjälpt till
Tejpat och masserat
Karin – min tejp-gudinna <3
Just denna kändes som ett stöd
Förutom när den började släppa och jag simmade med den
Då blev det som ett ankare som bromsade
Och därmed ännu jobbigare

 

dsc_0979

 

Puuuh….bakvänd motvind i bassängen!

Provade jogga något enstaka pass, vilade en herrans massa dagar
Joggade knappt styrfart några kilometer någon dag – fick ont
Cyklade vidare
Simmade
Total löpvila vissa veckor och därmed nästan nya tapeter i hela lägenheten!?
Så där har det hållit på
HELA SOMMAREN
Jag har därför cyklat som en polisbil som är på jakt och simmat som en hungrig fisk
Hysteriskt mycket och så hårt och fort jag kunnat
Intervaller och sim-serier och lååååånga cykelrundor
Allt för att bibehålla konditionen så gott det nu kunde gå
Och även försökt tänka positivt!
Har fått nya bästa vänner i form av Thera-band, knottriga bollar och underbara fotövningar
Testcykeln har jag slitit på trots extrem hetta utomhus
Mest för att få till 2000-ingar och 1000-ingar – känsla i löpardojorna
Fast trampandes!

 

13731798_10154407121132059_5834066569281152795_o

 

Försök – det är ingen höjdare med extrem hetta utomhus
Ibland satt jag på balkongen tills grannarna klagade på oljud
Tänkte för mej själv:
”Så länge ni röker på balkongen, så cyklar jag där”
Färdigt med det
Det kanske genom skriften verkar som att jag glatt kämpat på och varit positiv och glad
Samtidigt som jag tänkt att ”jag kan ju både cykla och simma”
Hurra!
Nej, det är inte riktigt så det har varit
Inte när man varje morgon vaknar och hoppas att foten är smärtfri när första stegen ska tas
Och känner att den smärtar
Samt att dagen måste starta med starka smärtstillande piller för att kunna gå normalt och inte felbelasta, för att slippa få ont någon annanstans
Inte när man älskar att springa och har en höst med rätt tuffa lopp som närmar sej för varje dag som går
Varken cykla eller simma går upp mot att springa
Däremot längdskidor på snö, men det var inte heller det så enkelt att få till
Men jag har försökt att komma igenom det här så gott det går
Jag har försökt att verkligen älska att cykla, som jag i princip gjorde varje dag i mina ungdomsår
Men det är svårt när man vill springa
Jag har försökt tänka att det är ljuvligt att hoppa i en folk-tom pool och stirra kakel, fast jag hellre vill springa
Jag har gjort så gott jag kunnat
Även ett sko-byte från Saucony till HOKA för att få mer dämpning i hälen har blivit av
Om det är för evigt tvivlar jag på, men det hjälper just nu

 

13958020_10154465623332059_3572922662066637728_o

 

Jag har försökt att inte jämföra med andra som bara matar på, löpmil efter löpmil
Fartpass efter fartpass och bara njuter av det
För är det inte det som är så viktigt?
Att vi inte ska jämföra oss med andra…
I alla fall när det gäller resultat och träningsmängd och massa annat
Men ibland verkar det ändå som att vi minsann ska jämföra
Att man ”bara” har en skadad fot och inte någon obotlig sjukdom
Självklart ligger det ett värde i det
Självklart!
Så missförstå mej inte nu
MEN jag minns några kloka ord från min kloka mamma när hon låg för döden hemma i sin säng och jag vårdade henne
Jag kom dit och hon frågade alltid varje dag:
”Hur mår du Åsa?”
Jag svarade en dag:
”Sisådär mamma, jag är lite förkyld och lite febrig och kan inte springa, det är sååå drygt”
Fann mej ju snabbt och insåg hur korkat det var och bad mamma om ursäkt
Där låg lilla mamma och var så sjuk, så sjuk…
Ändå blev hon nästan arg och klargjorde att det minsann är helt korkat att jämföra
”Varför jämför du med mej Åsa”?
”Det är ju din verklighet Åsa, det är den Du är i…inte i min, så varför ens jämföra”?

Tål att tänkas på….

Det är okey att gräva ner sej
OM man har en slut-tid på ner-grävandet!
Och det hade jag i detta fotstrul, men jag fick hjälp att komma dit och jag tog emot den
TACK, Du vet vem Du är
Löpning är för mej nämligen så mycket mer än bara kilometer-tider, trösklar, prestation och placeringar
Det är mitt största andningshål över allt annat
Därför blir det lite tufft när det inte går

Vissa meningar som betydelsefulla människor sagt, har jag skrivit ner och tänkt på när det varit som värst
”Gå igenom det här nu Åsa. Du blir starkare av det när det är över”
”Åsa, såna här skador tar tid. VILA från det som agiterar senan i foten, och glöm inte hur stark Du är”
Ja…just senan i foten!
En inflammerad plantarsena från hålfot och ut bakåt till hälen var det som spökade och spökar lite ännu
Det är det allt handlar om
Jag är innerligt tacksam att ingen, verkligen INGEN sa i början av strulet att detta kan nog ta minst 12 veckor innan det vänder
INNERLIGT TACKSAM
Fötterna behöver liksom inte bli undansparkade när man fortfarande har hoppet
Senan är just nu dubbelt så tjock i höger häl som i vänster
Och så kan det var LÄNGE utan att det är farligt
Det viktiga är att den blir smärtfri, vilket den nu nästan är hela tiden
Dock kan jag fortfarande inte springa så mycket som jag vill
En skadad sena måste byggas upp och belastas, vilket jag gör
Med fotövningar :))))
OCH löpning
Men OM jag VÄLJER att jämföra så KAN jag nu springa smärtfritt OCH inte längre få ont efteråt
Kan även cykla och simma därtill 🙂

Summa summarum tog det hela plötsligt en vändning en dag
När jag kunde springa på kvällen och dagen efter kunde gå normalt direkt morgonen efter
Då förstod jag att DET VÄNT
TACKSAMHET!

 

img_20160828_122651-2

 

Dock har jag endast lyckats få till 2 långpass på hela sommaren och ETT fart-pass
Totalt 11 löp-pass på 12 veckor är heller inget att skryta med
Normalt sett springer jag sex dagar i veckan
Men lyckan att kunna springa smärtfritt är just nu viktigare än att lägga för många tankar på det jag missat
Jag är glad över de få löp-pass jag fått till och hoppas att löp-formen hållit sej någorlunda av all alternativ-träning
Det är så jag försökt tänka
Jag har använt ”mitt driv” och tagit mej fram
Bestämt mej och kämpat, bestämt mej och kämpat!
Men det finns dagar när tankar som inte hör hemma i mitt huvud, verkligen ”boat in sej” och hängt sej fast
Det finns några FÅ personer som sett detta och som verkligen varit en hjälp och är en stor del till att jag faktiskt är och mår bättre
Någon person MER och andra mindre
Ni vet själva vilka Ni är <3
Mår man inte bra på grund av en skada eller annat kan det strula till sej ordentligt
Stress-påslag leder inte till bättre läkning, men däremot sämre sömn och hög puls….
Det blir lätt en ond cirkel
Nog om detta

Efter förra veckans ultraljud av foten på Access Rehab, fick jag besked att jag kunde testa foten på Stockholm halvmarathon som gick av stapeln i helgen i lördags
Kan man inte springa 2 mil smärtfritt, så är 42 omöjligt
Anmälde mej precis i sista sekunden och stod i lördags på startlinjen
Att stå där och inte ha en aning om jag skulle kunna springa hela vägen?
Om smärtan skulle komma efter 11 km som den tenderat att göra sista veckorna och jag fått gå hem?
Om min löpform skulle vara som bortblåst…?
Att springa ett lopp i lite tyngre nyare skor för att skydda lilla foten var också en stress
Det var mycket som stod på spel och jag valde att i min ensamhet ta tåget upp och kravlöst ställa mej på startlinjen!
Jag blev den eftermiddagen glatt överraskad och det var länge sedan jag kände sån GLÄDJE……

Mer om det loppet strax……