”Heey, it´s gonna be a good day for you today girl” skrek poliskonstapeln nu med en lila SEGER-mössa på huvet och så drog vi av en high-five innan jag fortsatte jogga vidare mot startlinjen…
För övrigt den enda high-five jag gjorde på detta lopp

Men vi tar det från början…
För just starten på dagen blev verkligen inte som troligtvis någon av oss Marathon-löpare önskar…
Vaknade utsövd tävlingsdagen efter att ha sovit 7 timmar per natt sedan jag ankom Boston på fredagen
Förvisso lite tidsförvriden som man blir vid resor över Atlanten, men ändå ”åt rätt håll” med tanke på att klockan ringde 05.45 tävlingsdagen
Timmarna var viktigast
Steg upp och drog av mina dagliga yoga-övningar, en snabb kopp kaffe och sedan trapporna ner och ut för att känna på luften och temperaturen
Ja, det BLÅSTE, det ÖSREGNADE och det var KALLT ca 3 grader

 

 

Att det skulle bli oväder denna dag, visste alla löpare
De som undgått att få det med sig har varken kollat väderprognos eller läst de flera ”varnings-info-mail” Boston Marathon mailat ut redan första gången på torsdagen innan loppet
Så det visste vi om

 

 

Men att det skulle bli ett rent helvete tror jag ingen av oss riktigt förstod förrän efteråt
Redan där började jag dock tänka i andra banor än jag brukar inför de 9 Marathon jag sprungit, och det blev så min början på denna märkliga dag måndagen den 16 april
Min första punkt: ATT HA EN STRATEGI ATT KUNNA HÅLLA FAST VID för att ro iland ett sånt här tufft lopp som det såg ut att bli
Speciellt när man som jag är en motionär av något slag som inte har elit-langning
Jag valde att inte blunda för dessa info-varnings-mail jag fått och väder-prognosen jag såg, utan packade ner djävulskt mycket kläder som jag kunde använda och sedan skänka till de hemlösa ute vid starten
Även ett par skor som jag kunde skänka bort
Sedan lät jag inte väderinformationen ta min energi
Mer, styr om och tänk till och vädret är det samma för alla
Min andra punkt: ATT INTE FRYSA INNAN START
Att frysa tar enormt mycket energi!
Men i lägenheten vi hyrt var jag på morgonen torr och varm

 

 

Sport-behå, CRAFT underställs-tröja, utanpå den ett egen-komponerat vindskydd i form av en sönderklippt vindjacka från CRAFT. Klippte av armarna och blixtlåset och trädde på den bakofram. Ville ha en öppning bak för att det inte skulle bli tätt och samtidigt helt tätt framåt över endast bröstet, eftersom det där skulle komma blåst med 13 m/s OCH regn och kyla
Över det mitt tävlingslinne från HEAD med fickor på ryggen och även mina CRAFT armvärmare
Sedan vanliga vantar i bomull såna där som finns i one-size för 10 spänn
En tunn löparmössa och en skärm som skulle ta regnet och en buff runt halsen
Korta tights och SEGER Mid kompressions-strumpor och mina nya Saucony Kinvara
Och mina örhängen
VIKTIGT 🙂
Över det ett antal lager kläder på både överkropp och ben, som jag inte kan räkna till
Även ett par andra skor och ullstrumpor med plastpåsar över strumporna i skorna (för att inte bli blöt om fötterna), andra vantar, en tjock SEGER mössa med vindskydd i och överst min poncho från Paris Marathon 2017, och sen hoppade jag på bussen ut till starten i Hopkinton 42 km bort

 

 

Klev på ”Forrest Gump-bussen och for iväg kl. 07.15 ut mot Hopkinton
Efter EN OCH EN HALV TIMMAE på denna buss med denna helt plötsligt vilsna busschaufför insåg vi att han hade kört fel
Han backade och snurrade fram och tillbaka och klockan tickade på….
Till slut insåg vi att vi befann oss mitt på tävlingsbanan eftersom det kom atleter springandes och åkandes och starten hade alltså smällt av för dam-elit och även handikappade, och vi fick varken köra framåt eller bakåt med bussen…
Där stod vi!
Efter många om och men tog några killar i bussen tag i det hela och gick ut och fick besked av en polisman att om vi överhuvudtaget skulle hinna till start kl.10.25 så var snabbaste sättet att springa till starten härifrån
SPRINGA!???
När man sedan ska springa drygt 42 km i detta väder!?
Ja, det var nästan 4 km att lubba enligt polismannen och det var liksom bara att göra det
Det fanns varken tid att tjafsa eller låta det ta energi
Några valde dock att låta känslorna ta över och både grät och gapade och skrek och var förtvivlade
Men vi for iväg åt det håll polisen pekade, som 50 stycken från Döda poeters sällskap
Ja, för det var säkert så det såg ut när vi kom gå-joggandes i våra ponchos med huva, som pingviner i olika färger!
Dessutom alla med en påse i handen med tilltugg innan start och en del med tävlingsskor o torra strumpor och dylikt i…

Ja, ni som är löpare fattar att det inte är någon drömstart, och säkerligen Ni andra också
Dessutom ville jag inte bli svettig, eftersom risken att sedan börja frysa är större
Så jag gå-joggade och hade koll på klockan
Väl framme i Hopkinton vid startlinjen, eftersom vi kom BAKVÄGEN, så var klockan 09.30
Alla funktionärer såg ut som frågetecken och förstod inte var vi kom ifrån
Det gjorde vi knappt själva heller…
09.40 skulle jag enligt tidigare info lämna Athletes Village för att ta mej till min startfålla där min start gick 10.25!
Just där och då kl. 09.30 stod jag just vid min startfålla och tänkte att jag stannar här tills det är dags
Bad snällt att få kliva in i det området
Men ICKE det!
Jag var tvungen att ta mej ytterligare 1 km upp till Athletes Village för att registrera mej och göra en security control för att sedan ta mej tillbaka till starten via en annan väg
Jag gjorde som dom sa och jag hann bara till Athletes Village och vända!
Athletes Village var ett stort gräsfält med uppslagna partytält som framstod som en LERVÄLLING
Det var en enda stor sörja där folk halkade omkring!

 

 

Det ÖSREGNADE, BLÅSTE och var 3 grader varmt
Var glad i och för sej glad att jag slapp ”hänga” där och bara hann dit o vända
Klädde sedan av mej allt-eftersom, när jag joggandes begav mej mot startfållan IGEN
Behöll överdragsbyxor, vantar och poncho på så länge det bara gick
Mina torra skor och strumpor hade jag under ponchon
SEGER-mössan gav jag just till den där polis-konstapeln och sa: Take it, it´s a hat from Sweden” och så log jag stort och höll verkligen modet uppe, trots att det egentligen var ett helvete redan här
Vad polismannen svarade vet Ni redan…
Under alla dessa omständigheter har jag samtidigt pytsat i mej extra energi i form av en energibar och lite bröd som jag hade med mej och en del vatten
Gröten åt jag innan jag åkte från lägenheten


Väl inne i startfållan kl. 10.10 med 15 min till start så var det dags att byta skor och strumpor
Gled ur fållan igen och sprang in i en funktionärs-baja-maja där jag tog på mina torra skor, torra strumpor, torra vantar!
Trångt och bökigt, men utanför så ÖSREGNADE det och blåste
Så där inne var ändå bättre
Ponchon behöll jag på
Tömde blåsan en sista gång. Eftersom all onödig vätska i detta oväder skulle kyla, så ville jag även ha en super-tom urinblåsa
Jag är någorlunda störd av mitt yrke som IVA-syrra där jag jobbar med i huvudsak respiration och cirkulation, vätske- och nutritionsbalanser
Men också just därför uppmärksammade jag och förstod och räknade på det här med vätska och energi nästan hysteriskt dagen innan när jag låg instängd ensam på rummet istället för att hänga på mässan, som för mej tar våldsamt mycket mer energi än det ger, att flänga runt på…
Det går åt mycket mer energi att springa i såna här kalla förhållanden
Bara att hålla kroppen i 37 grader en sån här dag är ett projekt, alla inre organ som ska fungera, ett huvud som ska försöka hålla fokus
Att sedan springa ett Marathon samtidigt….
Tänk er att värma upp ett hus på vintern som samtidigt har en dörr öppen
Elräkningen blir skyhög!
Även vikten av att få i sej vätska eftersom det är lättare att slarva med vätska i kyla än i värme, vilket skulle leda till både salt, vätska och energibrist som resulterar i lågt blodsocker och där ditt mentala tillstånd garanterat kommer ”svaja”…
Och allt blir ännu mer ett helvete och Du blir ännu mer nerkyld än det Du ändå blir en sån här dag
Min tredje punkt: ATT PRIORITERA VÄTSKA OCH HÅLLA MIN EGEN ENERGI JAG HADE MED MEJ VARM
För sportdryck och vatten längs banan förstod jag skulle vara mer nollgradigt än varmt!

Så, där stod jag nu ÄNTLIGEN på startlinjen
Wave 2 Corral 1 start 10.25 och min dag hade väl inte fått den bästa starten
Dock höll min strategi hittills….
EN MINUT till start ljuder ur högtalarna från ett litet start-torn uppbyggt i en liten lands-håla vid namn Hopkinton
En kyrka på ena sidan vägen och lite hus på andra sidan och en väg som var smalare än halva bredden på start-rakan på Stockholm Marathon
Nästan lite brödrost-tävling-varning, men ändå så proffsigt och oerhört STORT!
För så här har det varit 122 gånger med detta år inräknat
Världens äldsta Marathon och där stod ”lilla jag” inkvalificerad på tid och mitt 10:e Marathon på mindre än 3 år
Kastade då av ponchon över kravall-staketet, stängde av min klocka eftersom jag alltid springer lopp utan klocka, tänkte på poliskonstapeln och vände huvet upp mot himlen, blev blank i ögonen o sa tyst för mej själv
”Nu gör vi det här mamma, vi kommer ro iland det”….
Ja, där stod jag TORR och VARM med TORRA SKOR och TORRA STRUMPOR och jag frös INTE och hade inte gjort på hela morgonen!
En gel UTAN koffein i varje hand i vanten, en liquid MED koffein i en ficka på insidan av tightsen, en Liquid med koffein i sportbehån, två liquid MED koffein på ryggen – en i varje ficka
Allt från ENERVIT
Något Flipbelt vill jag inte ha på lopp, och framförallt inte idag eftersom det troligtvis skulle bli blött och då innebära att energin skulle vara kall
Berömde just här mej själv, istället för att tänka på allt strul som faktiskt startade denna dag

PANG så var vi iväg!

Fortsättning följer!!!